10. oktober 2015

Amour blev stor

Barnen kommer att älska rimmet och tycka det är mycket fyndigt. Passande är det också. Potatissorten Amour blev inte bara stor - den blev gigantisk.

Tidigare i veckan tog vi upp den höstpotatis som vuxit i köksträdgården - Amour och mandelpotatis. Eftersom det skulle bli raggmunkar till middag passade skörden bra. Till receptets 800 gram riven potatis behövde jag bara ta en enda knöl. Amour ÄR stor. Den beskrivs som en mjölig potatis, utmärkt till gratäng, mos och klyftpotatis. Det kompletterar mandelpotatisen fint, som vi gärna äter kokt rakt upp och ner.

 

Mandelpotatis ligger i händer klädda i trädgårdshandskar.

Det är roligt att skörda och se vad som vuxit under säsongen. Här åker mandelpotatisen upp.

 

Egentligen skulle jag velat ha potatisen ståendes i landet mycket längre än till mitten av oktober. Bägge sorter är höstpotatisar som står fint i backen, det är ju också bästa sättet att lagra den på och kräver ingen lagringsyta inne eller så. Men eftersom jag förlorade en så stor del av förra årets skörd av vinterpotatis ville jag inte chansa. Jag har krafsat lite bland potatisen under hösten och nu sett att sinnrika system av gångar i jorden har skapats. Vill inte att också detta års skörd ska skänkas till hungriga gnagare och därför tog jag upp potatisen tidigare än jag först tänkt.

Amour är som sagt superstor. De har vuxit med sådan kraft att de liksom tryckts upp ur jorden och en hel del har blivit gröna trots att jag täckt med mer halm under sommaren. Dessutom har en del knölar drabbats av skorv. De gröna potatisen har jag sorterat bort till sättpotatis för nästa år, de med lindrig skorv har gått i en binge som vi raskt äter upp och de mest angripna har jag kastat. Nu ligger potatisen i hinkar i en kall farstu med ett lager tidningar över sig för att inte bli gröna av eventuellt ljus. Farstun är ouppvärmd och otät så här är en bra plats att förvara skörd. Musfri dessutom.

 

Potatis ligger i en back i trädgården.

Skörden av mandelpotatis ligger i backen och väntar på att bli packad i påsar.

 

Jag har odlat mandelpotatis i flera år men aldrig haft så fin skörd som nu. Stora fina potatisar, även om skörden är bra mycket mindre än den av Amour. Väldigt få av mandelpotatisen är gröna och i stort sett ingen har några andra angrepp. Eftersom de här potatisarna är mycket mindre än de andra bjässarna har jag packat dem i gamla kompostpåsar av papper (såna som kommunerna delar ut) och ställt i en kartong i farstun.

 

Mamma och barn skördar potatis tillsammans.

Alla vill vara med och skörda potatis. Alba, Sara och Otto undersöker vad som finns i jorden.

 

Mitt sätt att skörda potatis på är mycket enkelt. Jag kasar mig helt enkelt fram gränsle över åsarna där potatisen vuxit och krafsar fram knölarna med händerna. Eftersom jorden täckodlats hela säsongen är den så lucker att jag inte behöver några redskap för att gräva fram skörden. Händerna duger fint. På så sätt kan jag också krafsa fram de minsta lilla knölarna och minimerar risken för att mycket potatis växer vidare här nästa år. Behöver på så sätt inte hålla på att böja mig mängder av gånger och hinner njuta av både väder och sällskap av barn och djur.

 

Maskar ligger i en blå hink.

I barnens hink krälar hönsgodis som flinka fingrar plockat.

 

Vid skörden kunde jag också konstatera att täckodlingen funkat kanon i år. I dalarna mellan potatisåsarna har jag matat jorden med ogräs under hela säsongen. Här är nu ett gytter av maskar som mår prima och av ogräset är det inte mycket kvar. Barnen har lyxat till det genom att plocka lite mask till hönsen. Det kan man unna sig när man har gott om dem.

Det är Viggo, 5 år, som har tagit alla bilderna.
Kolla gärna klippet nedan där jag visar hur mitt potatisland såg ut tidig höst förra året.
/Sara Bäckmo
[YouPlaySinglePlayer video="104,495,46495" yod yot ]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *