20. oktober 2016

Hur vi gjorde vår trädgårdsbok

Att göra en bok är något många drömmer om. För mig har det varit en luddig önskan ända sedan min trädgård tog form. Nu har vi gjort boken. Så här gick det till.

Det har gått drygt ett halvår sedan boken om Skillnadens Trädgård kom ut. Vilken fantastisk resa det har varit! Jag är så otroligt glad över allt stöd och all pepp från er som följer Skillnadens. Tack för att just du finns!

Under månaderna som gått har jag fått flera mail med undringar om boken och hur det gick till att göra den. Vilket redigeringsprogram har vi använt? Hur går det till att starta ett eget förlag? Är det svårt att fotografera?

Eftersom det är min första bok har jag varit som en stor svamp och sugit i mig alla intryck och händelseförlopp. Jag har ju jobbat som radio- och tv-medarbetare i drygt 20 år men det här med att göra bok har varit helt nytt. Jag har varit så nyfiken på arbetet. Det här blogginlägget handlar kortfattat om hur det gick till att göra boken Skillnadens Trädgård - Ett ekologiskt trädgårdsskafferi. (Beställ gärna signerat ex här.)

 

Maria Fors Östberg är skribent och fotograf.

Maria Fors Östberg har vid det här laget följt mig och trädgården med kameran sedan vintern 2013-2014. Vi har blivit ett fint team och jag tycker så mycket om att jobba med henne!

 

Ett synopsis till en början
Lyckligtvis stötte jag på Maria Fors Östberg och föreslog henne att vi skulle göra den här boken tillsammans. Maria är skribent, fotograf och silversmed, bland annat, och bor i en by inte långt härifrån. Jag kände att jag ville göra det här arbetet tillsammans med någon. Ha någon att bolla med och någon som kan styra mig i rätt riktning. Hon sa ja och vi började jobba med vår idé våren 2014.

När vi hade skissat fram en tanke om hur boken skulle vara, vad den skulle signalera och förmedla, så skrev vi ett synopsis. Det är helt enkelt en beskrivning av idén, en presentation av innehållet, formen och tanken med den. Det finns många mallar av synopsis att hämta inspiration från på nätet.

Vår idé var att göra en bok som berättar hur det är att leva med den här trädgården. Inga detaljkunskaper om sorter, radavstånd och sånt. Vi ville förmedla känslan av att det är möjligt för nästan alla att odla så här, att det inte är svårt att odla, att det är viktigt, kul och en fantastisk gåva att ha grönsaker i jorden. Vi ville inte ha en konstnärlig bok med bilder som känns mestadels som stilleben. Istället vardagsnära och jordnära. Barnen fick gärna vara med, på sina villkor. Ingen stylad, annat än på omslaget. Och så var det en önskan att formatet på boken skulle vara ett sådant som passar att ta med och läsa - på toaletten.

 

Enkel fräckhet
Efter min tid på olika mediearbetsplatser har jag lärt mig vikten av att samarbeta i en redaktion med många olika kompetenser. Eftersom jag aldrig skrivit en bok förut var jag noga med att jag, trots alla råd på nätet och i olika lär-dig-skriva-böcker, inte ville skriva ett provkapitel och skicka med synopsis. Jag ville presentera en idé och sedan forma den vidare tillsammans med ett förlag som är proffs just på böcker. Och så gjorde vi.

Efter många versioner av synopsis noga bollade fram och tillbaka satt vi med nummer elva redo att skickas iväg. Skulle vi skicka till många förlag? Bara ett? Vi spenderade en kväll med att läsa på om olika förlag, deras nischer, utgivningar, framtoningar och så vidare. Slutligen satt vi med sex förslag. Vår tanke har inte i första hand varit att bara ge ut en bok. Vi ville göra en bok som skulle nå ut, som många skulle läsa. Och därför valde vi förlag som haft välkända titlar, jobbade aktivt med marknadsföringen och hade böcker i vår kategori. Ett förlag var vi extra förtjusta i, Roos & Tegnér, som är ett litet förlag med intressant profil och fin utstrålning.

Så vi skickade helt fräckt iväg vårt synopsis och en massa länkar om Skillnadens - utan det där provkapitlet som annars är brukligt.

 

Fantastisk respons
Det är inte svårt att förstå att nålsögat är ytterst litet för att ens nå fram till ett förlag i det stora bruset. Vi hade varit noga med att trycka på Skillnadens närvaro i sociala medier och det fina gensvar som bloggen hade. Det här var precis när det blivit klart att jag skulle börja skriva för tidningen Land och land.se.

Men.

Några dagar efter utskicket började förlagen höra av sig. Snabbast var vårt önskeförlag Roos & Tegnér som mailade tillbaka bara någon dag efter. Efter några månader hade fyra av de sex förlagen som fått utskicket svarat positivt och vi var glada som tusan. Men då hade vi förstås redan skrivit på för Roos & Tegnér, som vi mött i Malmö och haft ett jättefint och peppande möte med under hösten 2014.

 

 

Skriva, skriva, skriva
Tillsammans med förlaget tog vi idén vidare, utvecklade synopsis och finslipade planen. Skrev ett provkapitel och därefter alla de andra. Fortsatte plåta i trädgården och vänja oss vid tanken på att vårt arbete faktiskt skulle resultera i en bok. Det kändes så bra att ha coachning från förlaget och inte behöva tänka på annat än att bocka av att-göra-listan. Det blev precis så som jag hade önskat, att jag kunde fokusera på det jag är bra på - att berätta. Och ett helt gäng andra fantastiska människor gjorde sin del av arbetet, inom områden de är bra på.

Deadline för manus och bilder var 1 september 2015. Därefter gick manus igenom och bollades mellan oss och förlaget och sedan började formgivaren Kristin Lidström på allvar att bearbeta materialet. Rätt person på rätt uppgift och det var härligt att vara i ett sånt maskineri.

 

Uppslag med bild på Sara och text ur boken.

Inledningen till kapitlet Trädgårdsskafferiet i boken Skillnadens Trädgård. Foto: Maria Fors Östberg.

 

Boken tar form
Att se text och bild och form sakta men säkert sammanfogas var helt magiskt. Från början var det som ett skelett med skeva benpipor. En herrans massa pdf:er och listor. Ibland undrade jag om det alls skulle bli något mer. Bit för bit kom saker och ting på plats. Maria Ramdén på förlaget var så cool och trygg i de många turerna med detaljer hit och dit. Hon är van och kan se saker och ting på ett annat sätt än jag, nybörjaren. Skulle krumelurerna vara återkommande i varje kapitel? Ska den bilden täcka hela sidan? Ska det vara bildtext här eller är det överflödigt? Ska mitt tack till Philip stå här eller där? Rätt som det var var det klart. Vi satt med en pdf och kunde ändå inte riktigt förstå hur det skulle se ut.

 

Boken är här!
Bara några dagar före själva boksläppet i mars fick jag ett kuvert från förlaget. Jag gjorde te. Var supergravid och satt illa på min stol. Maria satt några mil bort i sitt hus och studsade och väntade på att jag skulle ringa. Och jag dröjde.

Det var helt overkligt att packa upp boken. Författaren Eva Robild hade tidigare tipsat mig om att lukta på boken och det var det första jag gjorde när jag öppnade kuvertet. Ny bok. Den var så fin! Jag bläddrade och när jag kom till bilden på pizzorna lipade jag lite eftersom det var så många spänningar som släppte. Marias bilder var så fina i tryck, pappret kändes rustikt och krumelurerna passade så bra. Det blev så som vi hade tänkt oss, fast på ett sätt så mycket bättre eftersom det varit svårt att föreställa sig slutresultatet under resans gång.

 

Bilder ur boken Skillnadens Trädgård.

En av mina favoritbilder. Världens lyckligaste treåring med skyddsglasögon och underställsbrallor i ull mitt i sommaren. Tänk att hon lyckades bli fångad på bild! Foto: Maria Fors Östberg.

 

Erfarenheter
Vad jag förstår finns det oändligt många sätt att skriva och ge ut en bok på. Så här gjorde Maria och jag med vår bok. Sett i backspegeln tycker jag att många saker blev väldigt rätt. Som att jag till exempel väntade med idén tills Skillnadens hade många följare som var lässugna och ropade efter en bok, då blev förlagen extra nyfikna. Det var bra att presentera en idé utan att på förhand ha skrivit hela eller en del av boken, då var grunden formbar på ett annat sätt. Och så valde vi rätt förlag. Eftersom flertalet av de som fick vårt förslag hörde av sig och var positiva var vi till en början ganska säkra på att idén skulle bära. Det var oslagbart konstigt att höra av sig till några av landets största förlag - och tacka nej!

Nu jobbar vi med nästa bok, tillsammans med samma förlag. Det är en helt ny resa. Att göra en matbok innebär en massa nya upptäckter och är på ett sätt mer komplicerat. Håll tummarna för att det blir bra! Utgivning sommaren 2017.
/Sara Bäckmo

5 svar till “Hur vi gjorde vår trädgårdsbok”

  1. Roligt att du delar med dig! Tack, du är en inspiration.

  2. Pernilla Ericsson skriver:

    Ja du fina människa!
    Jag ÄR säker på att även nästa bok blir en succé. Jag är säkert en bland många andra "grönsaksnördar" som längtar efter nästa bok från dig. Att få nya inspirerande recept av grönsakerna i landet är ju toppen!
    Vi som följer dig får ju aldrig nog av dig och dina tips / inspiration. Du ger odlandet ytterligare möjligheter än det många av oss är lärda kring, sen tidigare. Men din hjälp törs vi prova något nytt!

  3. stella skriver:

    jättekul och intressant att läsa om er bok-resa!

  4. Eva Svärd skriver:

    Hej Vilken fin blogg du har! Ramlade in från en sida till en annan och hittade dig här. OCH vilken slump att du delar med dig av hur du gått till väga med din bok då jag själv skriver på en. Skriver om min resa ur utmattningssyndrom blandat med viktig fakta. Helt annat än vad din bok handlar om MEN trädgården är ju en lisa för själen och en plats att få hjälp till att bli ett friskare jag. Skriver även på min blogg om min resa som både är en kamp men innehåller även många glädjeämnen. Än en gång tack för att du delade med dig! Kram

    • Sara Bäckmo skriver:

      Vad roligt att du hittade hit Eva! Och viktigt att dela erfarenheter likt dina. Hoppas din bok kan vara till stöd för andra i liknande situation. Hälsningar Sara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *