04. mars 2014

Jag är en mullvad

Ny gång mellan kållandet och baljväxtlandet. 

Hepp! Att gräva en sex meter lång gång var just inget jag planerat för dagen. Men tillfället gavs, i härlig vårsol medan sjukling sov middag, så varför inte? 

Liksom impulsköp av kläder tycker jag ganska ofta att mina impulsiva handlingar i trädgården är de bästa. De blir av. De är kreativa. Och de är roliga eftersom de oftast inte alls är vad jag tänkt göra just då. 

Gången är grävd mellan årets kål- och baljväxtland. På den här ytan stjälptes 38 ton anläggningsjord för tre år sedan. Det tog mig lång tid att flytta runt allt till bäddarna i köksträdgården och när jag kom till finliret, att också gräva bort den packade jorden i botten, sa kroppen stopp. Den fick ligga kvar. Resultatet blev liksom en kulle mellan två av ytorna. Prima jord som behövs mycket bättre på annan plats. 

Så idag grävde jag ur sträckan på 6 meter, knappt 1 meter bred och ungefär 20 cm djup. Jorden har jag lagt i årets baljväxtland och ska med den skapa en eller flera ordentligt upphöjda bäddar. Det blir kanon! När tid ges lägger jag karton eller tidningspapper i botten på gången och fyller på med halm. 

Som du ser har barnen varit med och jobbat. Världens största sandlåda för dumper- och grävmaskinsförare. Och mamman är lycklig ända in i själen.

I varmbänken är allt galet! De små betorna, lökarna och sallaten är knubbiga, stadiga och illgröna av välmående. Jag petar på dem och de är så stolta och fina där under sitt lock. Både rucola och sallat har dessutom börjat gro. Jag är mycket glad att jag lade ner arbete på att få till bänken!

/Sara Bäckmo

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *