Jag har druvor, men... - Sara Bäckmo
Stäng menyn

Jag har druvor, men...

Gårdagens största överraskning var att vindruvorna jag vårdat och väntat på så inte alls var den där läckra röda sorten jag hoppats på. Snopet.

Förra året knipsade jag en hel hink gröna klasar, utan att ens smaka på druvorna, som "inte hunnit mogna" och slängde. Igår stod jag med sekatören och var irriterad för att jag uppenbart valt en sort som inte tänker mogna på den utmärkta plats jag valt. Och allt arbete med att beskära och pyssla varit helt i onödan. Så råkade jag klämma på en druva. Som var mjuk. Och så smakade jag på den. Och den var mogen. Fast grön.

Så snöpligt. Nu har jag en stor del av stenmuren full av halvfina klasar med små, små gröna druvor.

 

En vinranka som växer längs en stenmur.

Efter ett år på annan växtplats flyttades plantan till stenmuren där den växer i skyddat varmt läge.

 

Skött med omsorg
Nåväl. Jag har i alla fall gjort mitt beskärningsarbete mycket bättre än jag först trott och växtplatsen var med andra ord inte alls så tokig. Nästa år ska jag dock gallra ordentligt bland klasarna och se till så de inte är så många. Förhoppningsvis blir skörden något tidigare då och druvorna lite större.

Vinrankan växer med huvudstammen rakt upp på muren och sedan har jag lett sidoskott i olika våningar som kilats fast mellan stenarna i muren. Varje julafton hyfsar jag till formen och tar bort oönskade vedartade delar. Under växtsäsongen skär jag bort de tunnare skotten som växer ut och kortar in skotten som bär klasar. De knipsas två bladpar ovanför den första eller andra klasen på kvisten.

 

En klase druvor hänger på en planta.

Klasarna är väldigt kompakta och druvan söt, om man inte tuggar på kärnorna förstås.

 

Plantan köptes 2011, mitt första odlingsår och kommer från den av mej numera bannlysta nätbutiken bakker.se. Köp inget därifrån någonsin! Fick flera saker därifrån det året som var urdåligt och skickades tillbaka. Har inte köpt något därifrån igen. Nu ska jag klaga, men vet inte hur det tas emot på en planta som är fem år gammal...

Förra året blev jag så peppad av att se alla fina klasar (som senare då inte "mognade") att jag bestämde mig för att komplettera med fler vinrankor längs stenmuren. Då valde jag en grön/vit sort och en blå sort, eftersom jag ju redan hade en röd sort. Nu har jag ingen röd sort utan två gröna. Sånt kan göra mig irriterad. En vinranka tar ju flera år på sig att bli nåt så det känns surt att planen med de olika färgerna nu haltar lite. Sån är jag.

 

En famn med gröna vindruvor och en barnhand.

Hur som haver är det underbart att se sitt barn knalla in med en famn full med hemodlade vindruvor och smaska i sig medan hon ritar obegripliga gubbar på tomma toapappersrullar.

 

Men barnen är urglada och gårdagens lunch fick senareläggas för att fyraåringen åt så mycket druvor att hon inte för sitt liv kunde tänka sig nån riktig mat.
/Sara Bäckmo

 

20. september 2016