Kål utan larver och hål - Sara Bäckmo
Stäng menyn

Kål utan larver och hål

Nyskördad broccolo.

 

Kål. Hur får jag den så fin? Den här säsongen har frågan ställts ett antal gånger, ofta tillsammans med en uppgiven fortsättning om olika slags angrepp på den kål som odlats.

För vår matlagningen är kål en väldigt viktig grönsak. Jag har helt enkelt inte råd att vara uppgiven inför larver och småsniglar (jag har inga mördarsniglar). Kål måste finnas. Och jag måste vara en fena på att odla kål – helt enkelt.

Allt som står att läsa om kål till trots tycker jag inte att det är svårt att odla kål. För jag har en plan att följa. Och kanske mitt sätt att hantera kål skulle göra dig mer framgångsrik också?

Först och främst vill jag säga: Större kålplantor är tåliga - till en viss gräns. De tål både vind och väder och en del angrepp. Som odlare behöver jag bara vara uppmärksam på när något inte är som det ska och se till att åtgärda snabbt då det upptäcks. Mest koll har jag på broccoli och bladkål med krusiga blad. Återkommer till det.

Här är en halv uppsats om mina erfarenheter om kålodling:

Jag har upptäckt att ju vekare plantor jag sätter ut, alternativt om jag direktsår på plats i landet, desto krångligare blir fortsättningen på säsongen för mig. Små klena plantor repar sig långsamt efter angrepp, om än alls.

Med andra ord försår jag ALL min kål. Några frön i varje bytta. Låter dem växa till sig något och planterar sedan om en gång i större kruka. Jag försöker leta fram djupa krukor, alternativt mjölkkartonger med ena bottenhörnet avskuret för dränering. Anledningen till att jag vill ha dem djupt ner i krukan är för att stabiliteten blir bättre. De knäcks inte lika lätt av vattning eller annat.

Ungefär 8 veckor från sådd brukar plantan ha vuxit till sig lagom för att sättas ut. Jag låter dem stå till dess även om det finns plats i landen, för att ge dem bästa möjliga förutsättningar.

För att skydda plantorna från angrepp av kålmal och kålfjäril har jag krukorna ståendes under en tunn fiberduk. Bäst resultat har jag fått då jag lagt täckduk på en pall och på den satt en pallkrage. Plantorna får stå i kragen och jag täcker sedan hela rasket ordentligt med tunt nät. Gardinen Lill från IKEA är billig och håller tämligen bra.

Det är inte alltid det räcker för att hålla malen borta. Om jag börjar se små larver som slänger sig ner från bladen och kurar ihop sig på jorden är jag snabb med att blanda till Turex, ett biologiskt preparat. Efter en dusch med det återhämtar sig plantorna oftast. Det här använder jag bara i nödfall! Turex finns att köpa i trädgårdsbutiker.

Hur jag planterar kålen ser du i längst upp i högerspalten i ett klipp från youtube.

När plantorna väl hamnat i jorden växer de ganska snabbt. De jag sätter ut nu tar över platsen efter de stora plantor som skördats. Jorden här är täckodlad och mycket fin. I höstas grävde jag dessutom ner ordentligt med bokashi-kompost på platsen. Förutsättningarna är kanon och jag tillför ingen mer näring i år, annat än täckmaterial. Behövs en extra puff gödning är det en bra idé att kissa en skvätt i en hink och fylla på tio delar vatten. Vattna sedan i raden mellan plantorna, minst fyra veckor innan skörd.

Så noga jag kan täcker jag plantorna med nät. Och jag knorrar inte över att det ser kackigt ut i odlingen med stora tygsjok som bäddar in de vackra kålplantorna. Jag har skörden i sikte! För att få upp nätet ovanför plantorna så att inte fjärilen kan lägga sina ägg genom näten sätter jag ner pinnar i odlingen, lite högre än kålen, och sätter krukor, muggar eller burkar på toppen för att inte nätet ska skavas sönder.

I mitten av september har mal och fjäril gett med sig och jag drar av näten. Då är kålen svällande vacker. Färgstark. Kraftig. Och längtar efter att visa upp sig från sin bästa sida. Då börjar min visuella kålfrossa!

En och annan kålmal eller fjäril letar sig in under nätet under säsongen. Men på de stora plantorna av huvudkål och blomkål gör de inte så stor skada. Däremot är jag mycket noga med att titta till min broccoli och bladkål med krusiga blad ofta. Det blir nämligen extremt äckligt när larvangreppen exploderar på dessa. Inte nog med att det är larver på bladen, de skiter också överallt. Kålen luktar larvskit och smakar päckel. Skänk dem lite extra omvårdnad.

Ge inte upp kålen för att du haft en säsong eller flera med larver. På'att igen! Det går att överlista kräken och då är belöningen rik. Se vad jag skördat idag till exempel. Ett präktigt huvud av broccolo. Så glad!
/Sara Bäckmo

 

07. augusti 2014

3 svar till “Kål utan larver och hål”

  1. Stinsen skriver:

    Går det att använda kål som angripits av något så att det är hål i den? Det ser ju inte trevligt ut men är det dumt att äta den?

    • Sara Bäckmo skriver:

      Ät den! Skär bort det angripna bara och skölj. Smakar lika fint och ingen ser att den är angripen om du skivar den tunt i mandolin till sallad. Har just gjort detsamma till ungarna här =)

  2. Isabella skriver:

    Hej och tack för en superinspirerande blogg om odling! Jag har precis kommit igång och odlat nu när vi blivit med liten trädgård; har bland annat bladkålen Tatsoi ute i pallkragar som vi förkultiverade inomhus i våras. Den är superfin och har verkligen exploderat utomhus där den kan breda ut sig mer. Men tyvärr fullkomligt svämmar det över med kålmal som flyger runt (har haft fiberduk på, men inte hela tiden) kålbladen har under bara några dagar fått jättestora hål, blir fler och fler. En del av plantorna har gått i blom, nu är min plan att skörda fort, men hur bör jag göra med odlingsplatsen för nästa sådd? Jag är helt grön 🙂 Kommer malen stanna kvar i jorden? Och hur ska man tänka med val av gröda på samma växtplats? Jag skulle så gärna vilja odla kål långt in på hösten, det är min dröm! Har också en fråga om hur man bäst tar tillvara på kålen efter skörd? Frysa in? Hur brukar du göra?

    Vänliga hälsningar Isabella

Lämna ett svar till Stinsen Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *