Lite omvårdnad gör stor skillnad
Vad är det som gör att det växer bra, att resultatet blir fint och att odlingen upplevs som lyckad? Det handlar faktiskt inte bara om rent odlingstekniska grejer utan lika mycket om vara i och leva med sin trädgård eller sin odling. Idag delar jag mina egna och några vänners tankar om just det.
Bara lite extra omvårdnad kan göra stor skillnad i trädgårdslandet, med bättre skörd som resultat. Bild från juni 2018.
Häromdagen var jag hemma en sväng hos min vän Katinka Schartau i samma by. Hon bor fantastiskt vackert vid sjön Åsnen här i Kalvsvik och är en härligt kreativ vänsjäl som gör mig så glad. Någon gång ska du få möta henne i egen hög person i min podd.
Nåväl, vi gick en liten trädgårdsrunda i all hast, eftersom jag var på väg hem till tomatsoppan (eller klimatsoppan, som K valde att höra) och hade bilen full med krukor och barn och sågade bräder och lite allt möjligt. Där under äppelträdet i den lilla köksträdgården som hon håller på att förfina ryckte Katinka lite kvickrot och sade så bra saker. Åh vad jag får bra feeling inför just det här. För det är så det är!
Katinka: Det är först i år jag förstått att odlingen blir mycket bättre om jag är ute i odlingen. Innan tänkte jag, lite hårddraget, att växterna skulle sköta sig själv om jag bara hade sått eller planterat dem. När jag är mer i trädgården ser jag vad växterna behöver och det är lättare att sköta dem.
Läs mer om Katinka: När jag ser grönsakerna växer de bättre
Katinka skördar citronmeliss som hon torkar till vintern.
Mindre scheman - mer på känn
Ibland tycker jag att odling framstår som så mekanisk, från a till ö enligt en förutbestämt plan. Men när den färdiga planen kraschar på grund av att en miljard små detaljer inte gick ens väg, då är allt om intet. Och det finns ingen beredskap för vad man ska göra istället, helt enkelt för att man inte varit i trädgården tillräckligt och sett hur det ser ut och vad som händer. Om man gör det kan man dra helt andra slutsatser - rätt slutsatser.
Det Katinka sätter ord på är hur viktigt det är att hitta tid att vara i trädgården för att se det som växer och vad det behöver. Familjens vän Birger sade det kanske mest betydelsefulla någon sagt till mig om trädgården någonsin och där han lyfte att det handlade om att hitta en rytm.
Birger: Du Sara, fann din rytm i trädgården väldigt snabbt. För mig tog det flera decennier att förstå hur jag skulle odla, men du hittade det snabbt. Det har varit din framgång i trädgården.
Min kollega Elin Iderström skrev i ett mess när vi bollade hur viktigt det är att vara i odlingen och öppna upp för att iaktta och se vad grönsakerna behöver:
Vara i trädgården
Vad vill jag säga med detta? Det går att inspireras till tusen från alla håll och kanter, det gör jag med. Men till syvene och sist så handlar det om att vara i sin trädgård, i sin odling. Att skrutta omkring. Pilla lite. Njuta. Att skapa ett liv där odlingen har en lika självklar plats som annat livet består av. Ju mer vi ser våra trädgårdar, desto mer förståelse får vi för det som växer. Vilket ofta gör det lättare att ge odlingen det den behöver. Inte nödvändigtvis genom att jobba så mycket mer, men att helt enkelt ägna sig åt rätt saker. Det är ganska enkelt egentligen.
Själv har jag periodvis inte alls så mycket tid som jag tycker att min odling förtjänar. Hur löser jag det? Jag accepterar min begränsning och klappar inte ihop när resultatet inte blir som jag förväntar mig. Jag vet vad det beror på att jag inte når hela vägen och det är i princip aldrig fel som beror på dåliga fröer, kass jord eller någon annans tillkortakommanden. Det hänger bara på mig. Ja, och så vädret förstås. Men med all tid i världen skulle jag ju kunna parera för en del av det med.
Ja, ja. Att vara i trädgården är i alla fall en av mina paradgrenar, även om jag sällan hinner med allt jag önskar. Och när man är i trädgården hinner man se. Vad som behöver vattnas. Vad som behöver rensas. Vad jag behöver så och plantera. Vad som ska täckas och täckodlas. Vad som ska beskäras och bindas upp. Och vad som ska skördas. Jag tycker det är så kul! Knäppt nog är det inte alltid själva jobbet jag går igång på. Bara det att jag har ett öga för vad som behövs gör mig nöjd, att jag vet. Och när jag vet det kan jag ta en halvfärdig jordgubbe och skita i att åtgärda just det jag vet, vilket kan vara nog så skönt ibland.
Tankar en fredag.
/Sara Bäckmo
Godmorgon Sara, hoppas att du och familjen har haft en fin midsommar. Jag känner igen mig i det du skriver, även om jag inte har en så stor grönsaksodling som du, jag har ganska stor trädgård, och mycket blomrabatter. Men jag tar rundor i trädgården flera gånger om dagen, rycker något här, ser var det behöver vattnas, vad som har kommit upp, blommar, behöver beskäras, täckas, ja allt som hör till. Det gör mig gott i själen bara att SE, och som du skriver kan jag skita i att åtgärda det och kanske göra ingenting i stället.
Att vara i trädgården, en liten morgonrunda tidigt före frukost och jobbförberedelser, en runda på kvällen och se hur växterna mår, fixa lite här och där, lite större insatser när mer tid finns - den stora glädjen i att vara i och leva med sin trädgård - odlarens belöning!
För att vara en lyckad eller bättre sagt, lycklig odlare måste man lära känna sig själv som odlare i sin trädgård. Relationen mellan odlaren och hens trädgård måste, såsom alla andra relationer, växa fram. Ju mer man umgås desto närmare kommer man varandra. Man tjänar enormt på att bli bästa vän med sin trädgård.
Så klokt inlägg, så kloka kommentarer. Jag gör ungefär så, jobbar på, lär mig, drar mina slutsatser, plockar, rensar, vattnar, tittar. Bara att se ut på mina odlingar i min lilla trädgård och känna stoltheten över att ha åstadkommit allt är så berikande. Och skiter också i att göra "måsten", nöjer mig med att ha skådat härligheten en stund.