I stora klasar hänger päronet från det lilla trädet i augusti. Det klarade sommaren fint trots torka. Trädet står planterat med markduk och träflis runt stammen och har sannolikt haft gott om fukt i jorden. 

Nä du, det blev inga långlagrade päron till Bäckmos vinter. Och tur är väl det kanske, för jag är säker på att de smakar allra bäst när de är helt färska. Istället för jul-päron får jag nöja mig med att kika på bilder från sommarens skörd och drömma om något liknande nästa år. Härligt!

I somras kunde jag för första gången skörda hemodlade superläckra päron i trädgården. Jag har aldrig varit jätteförtjust i päron från affären för jag tycker inte de smakar så mycket eller har perfekt konsistens. De är antingen stenhårda eller alldeles för mjuka. Ändå har jag planterat jag fem päronträd de senaste åren med en förhoppning om att hemodlade päron skulle slå mig med häpnad.

Pollinerar varandra

Jag har noga valt sorter som ska pollinera varandra, eftersom just päronträd kan vara lite kinkiga med sånt. I trädgården växer nu 'Göteborgs Diamant', 'Esperens Herre', 'Williams' och 'Herzogin Elsa'. Vill du kolla ett bra schema för vilka päronsorter som pollinerar varandra kan du kika här: Pollineringstabell - päron.

Läs mer: Mina portaler av äpple och päron

Ännu har skörden låtit dröja, trots att det första trädet planterades för åtta år sedan. Dess pollinatör kapades dock av en kringflygande plåt i en rasande storm 2017, så att frukten uteblivit där har naturliga orsaker. Nu är dock en ny pollinatör planterad och se - i år kom det frukt. Men då var det så torrt att trädet höll på att duka under. Trots att man inte ska vattna med diskvatten såg jag ingen annan väg för att rädda trädet. Under några veckor med slaskvatten i uppspettade hål i marken runt trädet återhämtade det sig. Men frukten får vi hoppas kommer ett annat år.

'Herzogin Elsa' är vackert rödfärgat på sidan som vätter mot solen.

Det är först i oktober-november som 'Herzogin Elsa' blir fullt moget, men det är både sött och krispigt att äta som något omoget.

'Herzogin Elsa'

I somras gav 'Herzogin Elsa' en fantastisk skörd. Jösses vad jag älskar det här lilla trädet! Det planterades så sent som hösten 2016 och i år (2018) dignade det av frukt. Trädet är fortfarande mycket litet och de veka grenar tyngdes av många och tunga päron.

Eftersom vi aldrig ätit hemodlade päron var ingen först direkt angelägna om att börja äta, vi visste inte huuuuuuuuur fantastiska de var. En tugga var allt som behövdes, sedan åt vi päron för glatta livet. Barnen kastade sig ut på morgonen innan skolan och tävlade om vem som skulle hitta den största och finaste frukten.

'Herzogin Elsa' visade sig vara ett päron som smakar absolut underbart några veckor innan det blivit moget och mjukt. Perfekt krispighet och löjligt god smak.

När jag nu drömmer om nästa års frukt- och bär-skörd är päron något av det jag längtar efter allra mest. Direkt från trädet i solnedgången när jag traskar omkring i trädgården. Mums!

Läs mer: Mandelmanns inspirerande träd-gård

Här växer päronet Williams upp längs en båge av plaströr, som provisoriskt bundits fast i en stolpe för att ge stöd längs bågen den först tiden.

Exakt vad jag ska göra med skörd från fem päronträd har jag dock inte listat ut. Tre av träden är spaljerade på olika sätt och kommer inte att bli så kraftiga träd, det är ju bra. Men övriga kommer ju att växa kraftigt, som de flesta päronträd.

Min syster Hanna gör päronmust, på exakt samma vis som äppelmust, som blir magiskt god. Det står på min önskelista. Och farmor Elise gjorde inkokta ingefärspäron som jag inte skulle ha något emot att ha i mitt skafferi. Och päronmarmelad har jag också smakat och fått längtan efter.

Vad gör du med stora mängder päron när det blir år för det? Jag tar gärna emot tips!
/Sara Bäckmo