09. november 2015

Satsa på sallad utan sallat

Nog för att sallat är gott, men en sallad kan göras på så många fler saker än just sallatsblad. Det är en bra - då finns användning för så mycket mer från trädgården.

För att reda ut begreppen. Sallat är själva växten, av vilken en sallad sedan kan göras. Men som sagt, en sallad kan innehålla många andra blad också. Och inte bara blad förstås, men det är de jag tänker koncentrera mig på nu.

Vi har fortfarande gott om sallat på både friland och i tunnelväxthus. De späda bladen används på smörgås och de kraftigare till sallader. Om några veckor är den uppäten.

Nu på hösten är gröna sallader i olika kombinationer något vi äter varje dag. Här är några tips på bladgrönsaker till sallad, värdefulla att odla sent på året.

 

 

Blad av sibirisk bladraps med lila bladnerv.

Bladkål, som sibirisk bladraps på bilden, är underbart gott att använda i sallad, både som rena kålsallader (av till exempel svartkål, grönkål eller purpurkål) tillsammans med äpple, apelsin, nötter eller annat. Men det är lika gott att blanda kålblad med andra gröna blad i en blandsallat. Särskilt med en fyllig vinägrett. Asiatiska kålblad är också goda att använda i sallader, liksom kålblad från vanliga kålplantor, men då föredrar jag att använda späda blad eller de som till exempel sitter närmast ett huvud av blomkål eller broccoliknoppen. De stora foderbladen är lite grova och passar bäst i matlagning, som wok till exempel.

 

 

Blad från persiljerot, liknar precis bladpersilja.

Bladpersilja är mycket god i gröna sallader. Här föredrar jag persilja som inte är krusbladig. De stora platta persiljebladen smälter fint in i salladen. De år jag odlar persiljerot odlar jag ingen slätbladig persilja utan använder istället bladen från rotväxten. Också som smörgåsgrönsak sent på året är persilja underbart god.

 

 

En tuva av rucola längs stenmuren.

Rucola passar så fint att odla sent på säsongen. Nu växer den utan angrepp från skadedjur som kålfjäril och jordloppor. Eftersom ljuset inte är så intensivt växer plantorna långsamt och har de bara kommit upp en bit står de länge i landet innan när det är en mild höst som den här. I en blandad sallad äter också barnen rucola.

 

 

Blad av rödbeta.

Blast av betor är supergoda i sallader. De får olika färg beroende på vilken typ av beta som odlas. Jag drar gärna upp många plantor av rödbeta under sensommaren, i pluggar, och sätter ut både på friland och i tunnelväxthus för att kunna skörda blad under vintern. De växer fint länge, också när det börjar bli lite kyligt.

 

 

Buskiga små bladrosetter i ljuvligt grönt.

Vintersallat är vinterns absoluta favorit, som hamnar sist i uppräkningen men som är vinterns absolut viktigaste grönsak. Varför? Helt enkelt för att bladen står sig genom hela vintern, precis så fina som de är på bilden. De kan skördas ända fram till våren, så det gäller att odla mycket.

Med en bra grund av en blandning gröna blad kan sedan smakerna varieras i oändlighet beroende på vad som finns att skörda eller hämta i frys eller förråd. Salladslök, rädisor, små squash, dill, broccoli, bönor och i princip vad som helst. Vi spetsar de närmsta dagarnas sallader med den allra sista sorten av chilin 'Lombardo' som är en favorit hos hela familjen. Nu som mogen är den underbart orange i färg till allt det gröna.

Varför har jag inte nämnt cikoria, som ju är en utmärkt bladgrönsak att odla på hösten? Helt enkelt för att vi inte tycker om dem och inte odlar dem av den anledningen.

Det finns förstås många fler blad att odla för att använda i sallader. Blad och blast på längden och tvären. Har du någon särskild favorit nu när det börjar bli höst och fler och fler grönsaker troppar av i köksträdgården?
/Sara Bäckmo

5 svar till “Satsa på sallad utan sallat”

  1. Anna Tjäder skriver:

    Min absoluta favorit är den nya zeeländska spenaten. Har den både inne i växthuset och ute i en pallkrage. Intressant att de hur olika de växer. Har även sått en massa vintersallat som ser ut att växa på bra inne och planen är att flytta ut en del plantor för att se hur de blir. Har ju satt några pallkragar på södersidan om vårt hus i anslutning till växthuset så det håller på att bli det nya "grönsakslandet".
    Mangoldbladen är ok ibland, men mest som komplement. Ruccolan gillar jag men sista omgången tog sig inte och nu får det vara.
    En grönsak jag absolut försummat är rödbeta och den tänker jag odla nästa år. Hur funkar den att så nu?

  2. Ami Dufwa skriver:

    Rucola har ett svenskt namn, kålsenap.

  3. Christina Firsberg skriver:

    Håller med dig om Cikorian. Inte ens rådjuren åt upp den!

    • Katalin Steiner skriver:

      Blad maj - juni | Blommor augusti - september | Rot: på våren eller senhösten
      Sedan hundratals år tillbaka har människor runt om i Europa, Afrika och Asien odlat olika varianter av cikoria. De flesta sorter har använts som salladsgrönsak och är uppskattade för sin starkt beska smak, framförallt i det italienska och spanska köket. Frisésallad och rosésallad är exempel på två odlade cikoriasorter, som finns att köpa i mataffären. Om du inte gillar den beska smaken kan du ganska lätt få bort den genom att koka bladen en eller två gånger. Sedan kan du använda dem precis som spenat.
      Hälsorötter
      Cikorian är en flerårig växt som hör till den korgblommiga familjen. Den vilda sorten är ganska vanlig i sydligaste Sverige och på Öland. Längre upp i landet kan du hitta förvildade exemplar från trädgårdar. Den vilda cikorian trivs extra bra i vägkanter och har därför fått smeknamnet vägvårda.

      Från juli och ibland ända fram till slutet av september blommar cikorian med vackra, ljust kornblå blommor. De är också ätliga och gör sig väl som dekoration i sallader och andra kalla rätter. Innan växten blommar kan det vara lite svårt att skilja yngre exemplar av cikorian från maskrosor, eftersom bladen liknar varandra väldigt mycket både till form och växtsätt. De sitter i en basal bladrosett, som går ihop i en kraftig pålrot. Ett bra sätt att skilja dem åt är att titta på undersidan av bladen: är de håriga är det troligtvis cikoria. Två- och treåriga cikorior har kantiga, träiga och strävhåriga stjälkar, som kan bli upp till en meter höga (och liknar därmed inte maskrosor speciellt mycket).

      Förr i tiden använde man framförallt cikorians pålrot. Av den tillverkades så kallat kaffesurrogat eller ”kaffesurr”, som det hette i folkmun. Det blev vanligt i västvärlden under efterkrigstiden, när det rådde stor brist på lyxvaror, som äkta kaffe. I Tyskland massproducerades kaffesurrogat och fick smeknamnet ”Muckefuck” - en omskrivning av franskans Mocca Faux.

      Det var vanligt att ge rötterna till hästar, som ett slags hälsosnacks. Det höll dem friska och kunde till och med bota maskinfektioner. Faktum är att forskare i efterhand har konstaterat att cikorians rötter innehåller mängder av värdefulla ämnen, som till exempel fett och protein. Den största upptäckten var att cikorian innehåller ämnet inulin - en fibersort, som främst används som naturligt sötningsmedel. Inulin boostar immunförsvaret, hjälper tarmfloran och främjar kroppens upptagning av både calcium och magnesium.

  4. Monica Gustafsson Berg skriver:

    För några veckor sedan skördade jag mina små, små morötter och då använde jag hela moroten med blast och allt i en coleslaw. Det var första gången jag åt morotsblast. En positiv upplevelse.
    Nu är det blandat bladgrönt som odlas i balkonglåda som gäller.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *