Ta hjälp!

Livet brakar vidare här på Bökebacken och i den fulla farten är det inte allt som hinns med. Så härligt att redan nu bockat av en punkt på att-göra-listan inför hösten.

Något av allt jag gillar med trädgården är att det mesta är så enkelt. Just nu kan jag egentligen inte komma på något som jag absolut inte klarar av att göra själv, av allt som jag vill göra. Jag är väldigt kapabel och har lätt för att både komma på lösningar på problem, snickra och fixa till grejer.

Men. Livet.

Det är inte lätt att få till allt. Även om jag jobbar hemifrån och har mycket tid på hemmaplan så ska den synkas med familjelivet. Just nu är vår tvåmånadersbebis och syskonen först på listan över allt att prioritera och det gör att minsta lilla grej som inte går att kombinera med barnen ryker.

 

Ett barn står gömd bakom sockerärterna och smaskar.

Alba äter sockerärter i tunnelväxthuset. Bara att administrera hennes alla (olovliga) klädbyten varje dag tar mycket tid. Min trädgårdstid är närmast obefintlig just nu.

 

Enkla saker blir inte gjorda och de som innebär lite extra jobb försöker jag att blunda för. Det som inte syns finns inte. Som att ett nästan perfekt runt hål infunnit sig i en av de fina handblåsta rutorna i ett köksfönstret. En provisorisk lagning innan jag har tid att åtgärda.

 

Motiverade genvägar
Det mesta i trädgården frodas, ger skörd och är alldeles underbart. Jag är sen med nästan allt och inte alls så effektiv som tidigare år, men det hade jag ju också räknat med. Mitt mål med den här säsongen är att behålla gnistan, längtan efter att odla, till nästa säsong. Inte för att det blir enklare att odla då. Det är betydligt lättare att odla med en liten bebis än med en ettåring på svajiga ben som stoppar allt i munnen. Det är förstås underbart på sitt sätt, men det blir en annan typ av odling det med.

Igår var Daniel och Jon från Gjordnära Tunnelväxthus här och hjälpte mig att fixa en grej inför årets vinterodling. Så himla glad över att få det här gjort och jag ska visa senare vad vi har hittat på.

 

Ett tunnelväxthus i plast i trädgården.

Tunnelväxthuset är en viktig del i min trädgård och inför hösten har jag lite nya idéer jag vill prova.

 

Två män arbetar med växthuskonstruktionen.

Det skulle tagit mig flera dagar att göra det Daniel och Jon gjorde på några timmar. Ibland är det motiverat att ta in några extra händer för hjälp.

 

Ibland är det jätteskönt att lomma in på en genväg för att få något gjort som annars skulle vara ogjort. Och så blev det, i det här fallet, gjort av proffs istället för ett hafsverk av stressad mamma medan sockerkakan är i ugnen, fyran sover, trean står i duschen, hunden skäller på korna, svetten rinner, trean trillar ner från trädet, fyran visar sin stensamling och toalettbesöket skjutits upp för elfte gången. Du vet hur det kan vara...

Jag är dålig på att be om hjälp. Men så har jag haft ett motto sedan liten som är "Kan själv!". Det har tagit mig på fina vägar genom livet, men nu lägger jag till ett "nästan"  en tid och börjar be om hjälp, betala för hjälp där det är motiverat eller helt enkelt köpa några prylar som underlättar i en hektisk tid. Jag har till exempel nyss köpt en rovdjursdrake för att hålla småfåglar från täckmaterial och jordgubbar (det är den där slokande svarta grejen i mitten på översta bilden... den flyger fint när det blåser lite), istället för att snickra en egen. Känns kanon!
/Sara Bäckmo

 

https://youtube.com/watch?v=o21VLPWwJRg?list=PLvnFAmGIXV7bqizjrZwp6znLDdkRDFcCd

22. juni 2016

5 svar till “Ta hjälp!”

  1. Kitty skriver:

    Percis. Livet.
    Ibland är det bara att erkänna att man inte kan göra allt själv. Jag var helt nöjd över att för första gången orka släpa runt slangen runt trädgården och vattna själv! Det är svårt som nyopererad att inte kunna böja sig och inte få lyfta något när man är van att göra ALLT SJÄLV.

    I söndags tog jag hjälp! Min vännina och bloggsyster kom över ett par timmar och jobbade med mig i trädgården. Vi fick så otroligt mycket gjort, och trevligt hade vi!
    Detta kommer vi att göra flera gånger. Att turas om att hjälpa varandra i trädgården. Vissa saker går ju bara så mycket fortare när man är två!
    /Kitty

  2. Vera Billing skriver:

    Ja ack, vad jag känner igen mig, Sara... Kan själv... och det är väldigt kul att märka ändå, vad mycket man faktiskt kan själv! När man lever med den attityden. Livet blir rikt! Kul att Daniel och Jon kunde fixa lite hos dig. Jon är min son och växte upp under de omständigheter du verkar ha nu, så han är väl van... Jag tror, att om barnen ska tycka odlande är kul sen som vuxna, kan de inte växa upp med känslan av tungt slit och en massa måsten och att mamma aldrig hade tid. Numera lever jag omvänt liv, har inget eget land utan gör just det - hjälper andra med det de inte kan och hinner i sina trädgårdar och köksland. Otroligt inspirerande att läsa om allt du gör, tack!

  3. Monica Dellborg skriver:

    Du är tapper och fångar bra hur det är när livet är som bäst!

  4. Bitte Rosenqvist skriver:

    Skulle hemskt gärna vilja besöka din trädgård och se den i verkligheten. Finns det möjlighet????

Lämna ett svar till Vera Billing Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *