Vårt hem är inget utflyktsmål!

Igår fick jag ett ovanligt mail. Vårt hem och privata trädgård har lagts ut på vad som beskrivs vara "en mega-guide för turister" i kategorin Aktiviteter och sevärdheter.

Hur hade du reagerat om du fick ett mail där det står att din trädgård är listad som en sevärdighet på en stor turistguide, helt utan att du vetat om det eller gett ditt godkännande?

Här är ett mail jag fick igår:

 

"Hej Sara,
... 
Vi har skapat en mega-guide för turister om Österlen med alla sidor med boenden, matställen, aktiviteter, butiker etc etc -- allt på en och samma sida.

Tanken är att ge en bra överblick av allt fint som finns, kortfattat, så att fler kan upptäcka fantastiska Österlen. Nu har den äntligen blivit klar och det verkar som den redan blivit väl mottagen här bland besökarna vilket vi tycker är kul.

Självklart är Skillnadens Trädgård med och det kostar naturligtvis ingenting, vi vill ju att allt bra ska vara med så den blir användbar och komplett. Vi kallar nämligen vår guide för "Allt om Österlen".

Säg gärna till om vi ska ändra på er text eller om vi ska lägga in någon annan som inte är med nu.

Vore oerhört tacksam om du skulle vilja dela sidan eller länka till den om du tror att den kan vara till nytta hos er också. Vi ville lansera den nu innan folk börjar planera inför sommaren 2018, vilket brukar börja ... i december.

Hoppas detta kan ge dig lite extra också! Det blir ju i alla fall en länk vilket brukar hjälpa hemsidan. Lycka till med allt ditt och passar på att önska en fin vecka och helg framöver.

Bästa hälsningar,
xxx

PS. Vet du förresten någon som hyr ut en stuga eller semesterboende på Österlen, i Sverige eller utomlands så tipsa gärna om xxx."

Hela min eftermiddag blev väldigt konstig. Det kändes som om någon kränkt vår integritet. Jag tittade ut genom fönstret och såg framför mig ännu fler oanmälda besök; damer och herrar med kameror som tittar på barnens kojor och sånt där. Jag vet att det inte är ni som läser bloggen som står och knackar på oanmälda, men när något sånt här händer vill jag gärna berätta om det. Det är trots allt en del av vardagen med den här trädgården med.

Varför inte ringa?
Det som hänt var att en snubbe som driver ett företag fått för sig att göra en heltäckande lista över allt man kan göra på Österlen. Han har googlat och på något vis förstått det som att jag är knuten till Österlen. Hur det kan komma sig, när vi bor i Småland, förstår jag inte och alla bortförklaringar snäste jag av som en arg kobra i telefonen. När väl vår trädgård slagit sig in på listan fanns det tydligen inte i företagarens värld att varken: 1. Ta en titt på min verksamhet och se om den var öppen för allmänheten eller 2. Höra av sig och berätta om planerna förrän hela den omfattande listan var publicerad.

Tack och lov har listan bara publicerats på nätet. När jag slutligen fick tag i ansvarige var jag så in i norden arg att jag inte ens ansträngde mig för att vara ett uns trevlig. I den värld jag lever och verkar i är det inte särskilt långsökt att tänka att en populär webb-produkt också kan bli en trycksak och sen ringlar sig kön här utanför. Nu är Skillnadens borttagen.

Här är några besök vi särskilt minns från åren som gått:

1. Under en av fotograferingarna till böckerna stod jag i köket och gjorde en maträtt. Maria Fors Östberg kom in och sa att det gick omkring en man i trädgården. Jag blev så stressad att jag brände vid maten och gick sedan ut. Alla barnen var hemma.
- Ja, du känner kanske inte igen mig? (Varpå han lade en tung och stor hand på min axel och kramade åt)
- Nej, det gör jag inte.
Sen förklarade han hur våra vägar korsats för femton år sedan ungefär och att han nu tänkt köra förbi och titta lite. Det var otroligt obekvämt och sliskigt och eftersom vi har gemensamma bekanta kände jag trots allt att jag behövde vara vänlig. Efter det bestämde jag mig för att vara så otrevlig jag vill mot folk som kommer oanmälda.

2. Våren 2016 var jag höggravid och ute i trädgården med barn och hund för att skörda det sista till kvällsmaten. En vit bil stannade på vägen och ett sällskap klev ur för att fråga om det är Skillnadens Trädgård.
- Ja.
- Vad bra, var ska vi parkera?
- Jag kan inte ta emot besök, jag ska laga mat. Ni måste maila och bestämma tid.
- Åhhhhh, vad syyyyynd. Men vi har ju kört sååååå långt. Kan vi inte bara få komma in och ta lite bilder?
- Nej, jag är ensam hemma med många barn och vi ska laga mat. Ni måste höra av er innan.
- Det var verkligen tråkigt. Men, ja ja.
Sedan åkte sällskapet och den sura tonen visade tydligt att jag var en skitstövel som inte gick med på att de skulle gå in och titta. I vår trädgård. Utan att de hört av sig innan.

3. Senare samma vår knackade det på dörren, bara några veckor innan jag skulle föda vårt fjärde barn. Magen fick inte plats i byxorna och jag var väldigt oklädd och hade svårt att röra mig. När jag öppnade trängde sig en enorm man in i vår hall och presenterade sig. Han hade hört att jag odlade och hade tänkt sig att få lite råd, han skulle starta en odling hemma sa han. Han var bufflig och påstridig, men glad. Mannen som parkerat på baksidan av vår trädgård visade sig vara en klient till min man Philip, som är psykoterapeut. Jag blev så jävla rädd att jag skakade och starkt övervägde att polisanmäla händelsen.

4. Den första maj, röd dag, i år planterade jag salladskål och fick hux flux sällskap av en gladlynt man som bara "svängt förbi".
- Jag kan ju gå med och ta lite bilder bara.
- Nej, det här är vårt hem, du måste maila först och fråga om du kan komma.
- Ja, men nu när man är ledig och allt. Om du inte har tid kan jag ju gå runt lite själv.

5. I somras satt jag och jobbade på övervåningen när en bil parkerade på vår uppfart och några kvinnor klev ur. De knackade på framdörren, som var öppen. Barnen kilade fram och tillbaka och en jäktad Philip gick för att kolla vem som kom.
- Är det här Skillnadens Trädgård?
- Ja. (tystnad)
- Ja? Ja, vad har ni? Kan man köpa något?
- Nej, vi säljer inget. Jag steker fisk. Var det något mer?
- Ja, vad kan man göra här?
- Inget. Vi bor här. Vill ni prata med Sara får ni maila först.
Sedan gick kvinnorna och de var väldigt besvikna över bemötandet.

6. Årets absoluta bottenmärke var två kvinnor som gjort en biltur på flera timmar och dök upp oanmälda en kvart innan vi skulle till simskolan tätt inpå lunch. Ungarna kom inspringandes i köket och sa att det stod en tant med en lapp i deras koja. Lappen var ett presentkort som någon gett henne, som gällde ett studiebesök föregående år. Tydligen hade de inte kunnat komma då, men kört på vinst och förlust - ett år senare. På lappen stod vägbeskrivning och telefonnummer.
- Men varför ringde ni inte och kollade om jag kunde ta emot, om ni ändå hade telefonnummer?
- Vi tänkte väl att du hade så mycket att göra.
De avslutade sitt besök med att ge mig en honungsburk som de ändå hade med. Jag kände mig urdum. Och arg. Pannkakorna brände vid på spisen och fyra barn fick stressa till simskolan med irriterad mamma.

7. Och så har vi den gången det vid ett studiebesök plötsligt stövlade in två personer extra, som stannade kvar när det huvudsakliga studiebesöket lämnat. De önskade en rundvisning och jag blev alldeles förvirrad för att jag inte förstod vilka de var. En halvtimme senare berättade de att de sett i nån tidning att det fanns en trädgård här och så körde de förbi. Med barn springandes i trädgården och en gratis visning mitt i min bebistid minns jag med ilska att de precis innan de åkte sa: Jaså, bor ni här?!?

En vanlig trädgård
Jag vet att en del av er som läser vill föreslå, och kanske har gjort det tidigare, att vi ska sätta upp skyltar där det tydligt står PRIVAT vid vår tomt. Jag vill inte bo inhägnat. Så är det.

När något sånt här händer är jag arg ett tag, sen lägger det sig. Just nu känns det tråkigt att vårt hem funnits på en sajt över besöksmål och jag funderar förstås på om vi figurerar på fler liknande listor.

Särskilt trist är det att det händer just nu när jag grunnat mycket på hur jag ska göra för att faktiskt kunna ta emot intresserade på ett ordnat och överkomligt sätt. Nu lägger jag de planerna på is tills jag har av-argat mig. Det vet jag att du som läser förstår. För de flesta som gör de där oanmälda besöken läser inte bloggen, eller följer på sociala medier. De är vänliga och aningen aningslösa människor, de flesta, som inte vill något illa. Som hört nåt om trädgården, blivit nyfikna. Som inte tänker sig för och sedan lastar mig för deras besvikelse. Det rubbar mig.

Ja, så var det med den här i historien. Jag skrev om det på Instagram och så många hörde av sig att jag tänkte ni ville veta vad det var som hänt. Tack för nu.
/Sara Bäckmo

09. november 2017

34 svar till “Vårt hem är inget utflyktsmål!”

  1. Britt-Marie Sundin skriver:

    Jag säger bara, om folk kunde använda sunt förnuft. Man är så van att allt ska finnas tillgängligt dygnets alla timmar. Tänker inte på att det i andra änden finns en vanlig människa med ett eget pågående liv.
    Jag gjorde själv den tavlan i går kväll. Hittade intressant ull på facebook. Kastade iväg ett meddelande ganska sent. Det gör man ju för det kan mottagaren svara på när den får tid.
    Fick svar. Sen "pratade" vi fram och tillbaka. När jag tittade på klockan var den halv tolv. Jag bad förståss om ursäkt för den sena timmen. Men å andra sidan hade den konversationen inte uppstått om hen inte svarat.
    Jag önskar dig lycka till med alla dina projekt och hoppas det blir som du vill ha dem./Britt-Marie

  2. Elin Åhs skriver:

    Jag känner med dig Sara!
    Hur kan man tycka det är ok att lägga ut någon i en turistguide utan att höra med personen ifråga övergår mitt förstånd! Eller bara åka till någon man inte känner utan att fråga.. människor är allt lite tanklösa ibland..

    Sen måste jag bara få säga att jag blir så glad av allt jag läser och ser av det du gör! Ett fantastiskt jobb av en fantastisk människa!

  3. Lena skriver:

    Bra rutet Sara!

  4. Emma skriver:

    Vad jobbigt det låter! Går det inte att lägga ut 'öppentider' och instruktioner någonstans så folk vet hur de ska förhålla sig? Tänker på mandelmanns tex. De sålde ju besöksbiljetter nåt år har jag för mig, för de fick så många besök. Om dy inte tar emot brsök kanske det kan skrivas ut ngnstans? Och instruktion att man ej får lägga upp er trädgård på besöksguide utan tillåtelse.

    Nör folk inte fattar får man väl skriva dem på näsan...

  5. Wilma skriver:

    Helt otroligt! Stå på dig, du har all rätt i världen att bli irriterad och förbannad.
    Kanske borde turistguiden anmälas..

  6. Barbro Ahl skriver:

    Hej! Har folk inget vett nu för tiden? Men jag måste berätta att jag har minnen av Bökebacken. Mina kompisar köpte gården på 70-talet och då var vi där ganska ofta, ibland sov vi nere i "ödegården" på andra sidan vägen. När huset reparerades hade man en äldre snickare som ensam bar stora isolerings skivor upp för stegen och spikade upp, vi stod och gapade och trodde inte våra ögon. Det roligaste han hade var att börja spika klockan 7 på morgonen, för då visste han att han väckte oss. Men nu är det många år sedan jag var där. Men det är roligt att läsa om ditt jobb med trädgården både i Land och här.

    • Sara Bäckmo skriver:

      Oj! Men då var det Eva och Ingvar kanske? Ödegården var namnet på vårt hus till dess jag köpte det 2004. Jag möter ofta folk i min ålder, jämngamla med deras barn, som haft kul här i huset när de var barn =) /Sara

  7. Anne fra Norge skriver:

    En liten kommentar til besøkende: Du gir av deg selv hele tiden. Da må det bli slik at ikke alle forstår hvor dine grenser går. Kanskje den andre siden av medaljen (the other side of the coin) er at du må sette opp et skilt med "privat", selv om du ikke vil det.
    Et skilt kan også være fint og hyggelig. Ikke bare avvisende. Du er så flink med ord, så du finner på noe. Og kanskje et slikt skilt vil spare deg for mye irritasjon og uønskede besøk! Lykke til, og takk for alt du lærer bort!

  8. Jennie skriver:

    Fy vad tråkigt att människor beter sig så. Tyvärr tror väldigt många att de bara har en massa rättigheter men inga skyldigheter. Att alla andra självklart ska ställa upp, men själv är det väldigt omständligt när det ställs krav på dem..... Märker det i mitt jobb som förskollärare också. Då en del tror sig får lämna barnen även när de själva har semester o behöver få lite egen tid, åka till ullared för julklappsinköp eller så. Och det är svårt när man har ett serviceyrke, för vi ska vara tillmötesgående men hur långt???
    Men det är er privata trädgård och den bestämmer ni över!! Och DU väljer vilka kanaler som du vill synas utåt, inte nån annan!
    Du gör ett fantastiskt fint jobb! Stå på dig!

  9. Hilda skriver:

    Hej!

    Delade ditt inlägg i ”Österlens anlagstavla”
    Exploateringen av varumärket ”Österlen” är en ständig debatt och jag som inföding där tycker det hela börjar urarta något helt otroligt! Och jag tycker verkligen att det är helt sjukt!!
    Nu går det ju så långt att de tar för sig hur de vill av barnfamiljer!

    Hoppas på en vettig debatt och tankeställare där. Jag hoppas att du inte råkar ut för det igen.

  10. Charlotta Jäderholm skriver:

    Förstår din oro! Nu när några av dina barn är så stora att de kan vara ute själva i trädgården är det ju inte meningen att man ska vara orolig för deras säkerhet!
    Den där turistguiden får du sätta stopp för. Verkar vara en riktig översittare.
    Du har så många följare som vill dig väl och vi uppskattar verkligen allt du gör så om det är något som du behöver hjälp med så finns det säkert någon som kan hjälpa dig!
    Lycka till!

  11. Gerd Landin skriver:

    Oj, om folk kunde tänka sig för. Har också dessa upplevelser. Bor i en by alldeles vid en gata, gillar att odla och hålla på i trädgården. Men varje gång jag går ut för att göra något, kommer det folk som vill prata och kommentera vad jag gör och inte gör. Vilka planer jag har och hur jag tänker. Vissa tar sig också friheten att "lirka" sig in för att "få titta". Där rök den arbetsstunden för den gången. Har tänkt ibland, ska man sätta upp skyltar, STÖR EJ. JAG ARBETAR. Ja, hur gör man. Kan ju bli att man är otrevlig eller ja vad vet jag. Känns som en svår ekvation... Jag gillar att se alla dina inlägg om nya tankar om odling på sociala medier... Följer dig hela tiden... Kram till dig... Och skärpning till obetänksamma människor...

  12. Marie skriver:

    Det är allt annat än okej att bete sig sådär! I hem och trädgård ska man få lov att vara privat och känna sig trygg! Hoppas att du slipper fler oinbjudna gäster!

  13. Milla skriver:

    Nämen fy vad fräckt att sätta ut er trädgård i en turistguide så där utan att ens fråga er först! Och folk som stövlar in oanmälda och tror trädgården är öppen för allmänheten och inte ens fattar att ni faktiskt BOR där... Man blir alldeles mållös. Just det där med att stövla in på annans naek hur som helst känner jag till viss del igen, från min släkts sommarställe där det är folkvandring ner till stranden framför våra sommarstugor på somrarna. Och folk drar sig inte för att varken köra in på och parkera och gå över tomterna heller, har fått höra att folk tror det är en "allmän badstrand" och att vissa t o m tror att det är obebott där - trots att vi har både gungor, utemöbler, utekök och annat på gården och gräset är klippt, så det verkligen INTE ser obebott och öde ut! Min mamma och jag hittade t o m en riktigt skum figur som satt på verandan till stugan en gång, ganska sent på kvällen dessutom!
    Hoppas verkligen att folk skulle lära sig att respektera andras privata mark, tomt och trädgård - jag tror inte de själva vill att någon ska stövla in hos dem oanmälda mitt i middagen och tro de kan se sig om hur som helst!

  14. Anne skriver:

    Jag förstår precis hur du känner. Vi bor längs med en väg och har en del mark intill huset. Om man går över vår gräsvall, förbi vårt hus så har vi en hage med grisar. Den syns från vägen, men det är tydligt att man måste gå på vår tomt för att komma dit. Vi fick besök en kväll av två personer som "bara ville titta på grisarna " maken upptäckte dem på väg hem från grannen när de lämnade vår tomt. Jag slängde mig i bilen och körde efter dem för att fråga vad de sysslade med. Blev väldigt arg och hotade både med polisanmälan och att skicka hunden på dem nästa gång. Fruktansvärt obehagligt.

  15. Mikaela skriver:

    Nää, usch vad tråkigt! Och jädrans creepy när de står objudna mitt i trädgården eller i huset!

  16. Ulla skriver:

    Känner igen. Vår gård på landet får ofta besökare. En gång ett busslast med 40 barn från Vårby. De hade fått fel på bussen och lånade vårt utedass, fick vatten och lekte på stallbacken i flera timmar. Då var det kul men jag kan förstå att man blir irriterad på folk som snokar.

  17. Annika Goffhé skriver:

    Så märkligt med vissa människor som inte förstår och bara trampar på oanmälda, att sedan ha mage att bli sur för att inte få rundvisning och odlingstips och det ena med det andra. Usch och bläääähhhhh.....

    Hoppas på lugn och ro för dig och de dina <3

  18. Patrick Sellman skriver:

    Många människor har inte så mycket med sig oavsett ålder. Lägg därtill att 1/6 av befolkningen har IQ strax över särskolenivå. Man kan givetvis vara väluppfostrad för det men brister i hur saker hänger ihop.
    Själv har jag satt upp plantskyddsstängsel runt tomten på drygt ett tunnland med varning för hundenskylt.

    Mest för att hålla hundar hemma och vargar ute, skydda höns och gäss från rovdjur och få ha fruktträd och grönsaker ifred för älg, rådjur och grannens rymmande får. Är också en bra gränsmarkering för privat område.
    Stängslet är en perfekt spale för druvor, björnbär och fruktträd dessutom. Inte så illa som man först tänker. Ångrar inte en sekund att jag gjorde den investeringen trots tveksamhet innan.

  19. Ulrika skriver:

    Känner med dig Sara och jag kan meddela att skyltar med PRIVAT inte heller hjälper. Folk kliver förbi skylten som om de inte vore läskunniga, rastar sina hundar under mitt äppelträd och ryggar inte tillbaka en tum när man säger att det inte är ok. Min familj har flyttat till en tidigare offentlig herrgård och jag tror att vi får förlika oss med nyfikna, objudna gäster ett bra tag till. Men man orkar ju inte alltid vara trevlig 🙂

  20. Lotta skriver:

    Tycker hela grejen är sjuk! Varför i hela världen skulle du vilja att din trädgård blir nåt offentligt turistmål? Hur kan nån bara ta för givet att det skulle gynna dig att ha folk springande i och utanför ditt hem?!
    Sen ang. den vanliga pöbeln... Jag är en av dem som jättegärna hade velat se din trädgård och diskutera odling med dig, men ALDRIG i livet att jag skulle åka hem till dig oanmäld, vandra omkring på din tomt eller förutsätta din tillgänglighet när det passar mig! I de fallen det händer tycker jag att du har all rätt i världen att vara precis så otrevlig du vill!
    Man undrar ju lite vart världen är på väg...
    Du gör ett fantastiskt jobb och det är verkligen kul att följa dig och trädgården i sociala medier, vore oerhört tråkigt om obetänksamma människor skulle få dig att tappa lust och ork att fortsätta!
    Ha en fin helg!

  21. Rebecca Storhaug skriver:

    Oh! ” Kostar ingenting”? Om någon skulle betala så är det ju i så fall dom, om du nu ens godkänt att det la upp dej i guiden! En ära att få en sådan förfrågan, ett övertramp att inte ställa den.
    Din trädgård är vacker och DIN.

  22. Doris Andersson skriver:

    Hej Sara! Stå på dig, vad jag förstår är vi många som står bakom dig. Anmärkningsvärt att man kan komma med i någon turistinformation man inte gett tillstånd till. Stora grupper som skall besöka trädgårdar förväntar sig nog också lite fika och att ha till gång till toalett. Hoppas det lugnar ner sig nu när vintern är i antågande. Ha en fin helg!

  23. Anna skriver:

    Så Otroligt Fräckt!!! Jag sitter här alldeles mållös! Hoppas verkligen att ni i framtiden slipper fler sådana incidenter. Och ryt på du bara, det har du rätt till!

  24. Agneta Andersson skriver:

    Usch, en del människor har verkligen ingen farstu! Ett och annat har hänt även hos oss. Det mest sanslösa tillfällena är de gånger när folk trampar runt i vår trädgården fast vi inte ens varit hemma. Vi har fått höra om två tillfällen så här i efterhand då "besökarna" t o m hade mage att informerade oss om att de när de åkte förbi passade på att titta sig omkring fast vi inte varit hemma. Hör och häpna...de berättar t o m om det, som om de inte fattar alls... Jag blir så jävla förbannad...har de ingen hut i kroppen alls. Och jag kan inte låta bli att undra hur många ggr detta har hänt utan att vi ens fått veta. Har också varit med om att en förening utan vår vetskap tagit kort på våra grönsaker och de produkter som vi tillverkat som vi sålt under en marknad... och sedan har de använt sig av dessa kort i marknadsföring av sina arrangemang under flera år...vilket ger intryck av att vi skulle delta. Ett år vet jag att besökarna reagerade för de trodde att vi skulle vara där eftersom våra produkter fanns med i annonsen fast vi inte alls fanns med under arrangemanget. Sjukt! Dessutom har jag varit med om att kommunens webb och FB ansvarig trotsat när jag tydligt sagt ifrån att jag inte vill att de tar kort på varken mig eller mina produkter. Ändå gör de det i ett ögonblick när jag inte ser, och sedan använder bilderna i sina egna informationskanaler. Jag har avböjt att delta vid "öppen trädgård" just för att mota ev. eftersläntrare som tro sig kunna komma när som helst...och istället sagt att enskilda personer istället får kontakta oss om ett ev. besök. Men hur man än gör finns det alltid de som trampar på och tro sig göra precis som de vill.

  25. Linda Emilsson skriver:

    Förstår att det var obehagligt med en okänd man i din hall. Blir ändå lite ledsen när jag läser och tolkar det som att du blev så rädd för att han hade någon form av psykisk ohälsa. Jag kan ha misstolkat det men personer med psykisk ohälsa är redan oerhört stigmatiserade.

    • Sara Bäckmo skriver:

      Hej, Det är förstås svårt att skriva alla detaljer om en sån här händelse eftersom det var en av min mans klienter som dök upp. Jag kan förstås inte säga mer än det jag skrivit av hänsyn till både oss och den aktuella personen. Men jag hade anledning att känna oro och den blev naturligtvis större eftersom jag befann mig i en utsatt situation som höggravid, helt oavsett vem som oanmäld och okänd skulle stövla in i vårt hem oombedd. Min man har lång erfarenhet från yrket och naturligtvis är jag klokare än att tro att psykisk ohälsa per automatik innebär en fara, det behöver knappt sägas. Hälsningar Sara

  26. Helena Karlsson skriver:

    Oj vad alla gnäller...

  27. Hej Sara!
    Så många trista händelser ni råkat ut för, inte roligt alls. Vi har vår stora trädgård inhängnad för barn och tidigare hund, det hindrade inte en okänd man att plötsligt stå 2 meter från huset och titta in. Det var ena sonen som upplyste oss om att en man står utanför fönstret. Tack och lov var maken hemma och gick ut. Mannen hävdade att han höll på med geosearching eller vad det heter och letade ledtrådar i vår trädgård. Han hade öppnat två grindar innan han nådde fram till huset...galet!

    Sitt hem och sin trädgård ska man bara visa om det känns rätt för en, finns inga skyldigheter gentemot läsare eller allmänheten.
    Din blogg är fantastisk, tack för all info och inspiration du delar med dig av!
    Hälsning från Anna i Skåne

  28. Hanne skriver:

    Obehagligt och frustrerande!! Känner igen det där lite när jag bodde/jobbade på fäboden i Dalarna. Medans vi mjölkade kossorna så hade det stannad ett par utanför och klivit in i stugan (som stod öppen). När jag kom in så hålla mannan precis på att ta fram en kamera och undrade om han kunde fota "museumet".
    "Ursäka? Vi bor här"
    " jaha, så allt det där är på riktig?"
    "uh,ja?"
    "alltså ni sover här?"
    "ja"
    "och lagar mat över elden?"
    "ja"
    "Åh är det där en potta under sängen? Är den också på riktig? Använder ni den?"
    ...

  29. Carolina skriver:

    Jag kan lite förstå känslan. Vi har lantbruk och en liten gårdsbutik (obemannad) där vi säljer en del av våra tomater. Visserligen är det vi som har valt att ha försäljning på gården, men jag har svårt att förlika mig med att vissa kunder ser det som självklart att de får strosa in i vår trädgård "bara för att de är nyfikna". Gårdsbutiken tillhör verksamheten och står på lagårdsplanen, men vår trädgård är privat och där har kunderna inget att göra...

  30. Kristina Stenevang skriver:

    Förstår din frustration. Vi bor i ett 100 år gammalt sjukhem i Alingsås som nu är ombyggt till nio bostäder. Den gamla sjukhusparken är vår trädgård. Trots skyltar och brist på parkeringar är det ofta ovälkomna besökare här. De parkerar olovligt, sitter i våra utemöbler, pratar högt på sena sommarkvällar i vår trädgård etc. När vi vänligt informerar dem om att det är privat mark så får vi kommentarer som: Jag har jobbat här när det var sjukhem, vi faster låg här osv osv.

  31. Kerstin skriver:

    Ser att det är många som känner igen sig i din berättelse och att det finns en stor förståelse ändå bland de flesta. Jag måste i alla fall berätta om det oanmälda besök som slog alla rekord hos oss. En söndag när vi jobbade ute i trädgården stack det ut ett huvud INNEFRÅN vårt hus som utropade Oh så fint ni har. Det var otroligt obehagligt. Numera låser vi dörren när vi är ute i trädgården.

  32. Jennie skriver:

    Människan känns ibland som en av jordens mest korkade arter trots sin intelligens. Detta kommer t.ex. till uttryck när hon som i dessa fall jagar upplevelser av olika slag utan att tänka längre än till sin egen vinning. Kommer att tänka på ett talesätt som lyder: Jag är inte dum i huvet, jag har bara (konstant) otur när jag tänker...

Lämna ett svar till Lotta Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *