13. juni 2014

Vill odla tills jag är hundra

"Jag upplever att trädgården ger mig ett inre lugn. För en relation till det som är levande utanför mig själv ger mig en ökad känslighet för det som är levande på insidan av mig."

Kulturarvsväxten gråärt blommar i kvällsregnet. 

Tänk att det skulle bli en simpel blommande gråärt med lite regn på som skulle göra min kväll. Vem hade kunnat ana? Inte jag.

Då jag skapade Skillnadens Trädgård 2011 funderade jag på en mängd områden i våra liv som skulle komma att ändras i och med att vi blivit med stor köksträdgård. Jag var bland annat nyfiken på hur våra inre liv skulle påverkas, om det nu skulle göra det alls.

Så här några år senare känner jag mig närapå gråtfärdig av lycka över möjligheten jag gett min familj att fylla på just det förrådet - det inre skafferiet.

Det gör något med oss att se saker och ting växa. Att leva. När jag tänker på att all den här skönheten kommer ur pyttiga små frön blir jag knäsvag. Det är så genialiskt! Först när jag är mitt i de här upptäckterna förstår jag vad jag får vara med om. Jag lever, omfamnar livet och håller mig levande genom att odla. Min själ odlas samtidigt som grönsakerna frodas.

Våra barn skulle aldrig kunna sätta ord på hur grönsaksodlingen sätter spår i dem. Men jag ser mängder av små tecken. Alla deras sinnen utvecklas genom att vistas bland grönsakerna. Många av de mjuka värden som inte alls är närvarande i den tuffa miljö många barn möts i har de möjlighet att bekanta sig med här. De månar om småkrypen, sätter ord på vackra saker de ser, funderar över smaker, ser samband, utforskar, hjälper varandra. De övar verkligen sina olika sinnen och underhåller dem på ett fint sätt, genom att omge sig av växande grönsaker. Inte en fabrikstillverkad pedagogisk leksak i hela köksträdgården. Ändå utvecklas de fantastiskt! Men kanske inte på det sätt barnavårdscentralerna räknat med. Att rita en perfekt trekant vid viss ålder har varit klurigt. Varför vill inte tanten veta namnet på 25 grönsaker som barnet gillar?

Min man gräver inte. Bara i nödfall den gång då jag som höggravid var belagd med grävförbud och envisades med att göra färdigt den djupgrävda sparrisplanteringen. Till en början bekymrade det mig aningen att vi inte skulle ha köksträdgården som gemensamt projekt. Nu tycker jag det är det allra bästa att köksträdgården är min att bestämma över.

Då jag frågar min man vad grönsaksodlingen betyder för honom får jag svaret "Jag upplever att trädgården ger mig ett inre lugn. För en relation till det som är levande utanför mig själv ger mig en ökad känslighet för det som är levande på insidan av mig." Det är nog fler som kan skriva under på den beskrivningen.

Min man är ett fantastiskt stöd. Ofta lyfter han fram att det visserligen är underbart att äta all denna grönsakslyx från egen trädgård, men att en stor behållning också är att se den tillfredställelse trädgården skänker mig. Han säger ofta att jag ser glad och fin ut när jag murvlar omkring i min trädgårdsutstyrsel utanför de handblåste och lite skiftande fönsterglasen. Och jag älskar att min man tycker att jag ser glad och fin ut!

Jag då. Jag som gräver. Ibland absurt mycket, bara för jag tycker att det är så vansinnigt kul. Jag hade verkligen inte en aning om att jag skulle bli så golvad, knockad, fast, fängslad, betagen och jordad. Vilken resa! Vilken pågående resa! En kollega sa en gång något i stil med "Ja, det där med att odla är ju något vi alla ska gå igenom." med ett litet fnys på slutet.

Jag vill inte gå igenom det här! Jag vill stanna i det här och odla min plätt tills jag blir minst hundra år. Jag vill lyftas upp, krypa på alla fyra, hänföras och beröras av vanliga sketna grönsaker. Kan jag få det, eller?

Att odla grönsaker i den egna trädgården, kolonilotten, på balkongen eller fönsterbrädet är något du inte kan vara utan, tro mig! Du kommer att variera din mat på nya sätt, äta mer grönt, spara pengar, känna att tid används på meningsfullt sätt och känna dig rik på plan du inte visste fanns.

Nu är det mitten av juni. Det finns fortfarande gott om tid för dig att så till exempel morötter, sallat, salladslök, bondbönor, brytbönor, sockerärt, dill, svartkål, grönkål, rödbetor och mycket annat. Sätt igång nu så har du nästan en hel säsongs erfarenhet bakom dig när du börjar planera dina stordåd inför år 2015!
/Sara Bäckmo

2 svar till “Vill odla tills jag är hundra”

  1. Hej Sara!
    Klart att du skall odla tills du blir hundra. Jag och min man har bestämt att vi skall spöka i trädgården när vi inte längre finns kvar.
    Du har helt rätt man känner sig rik när man odlar sina grönsaker själv.

    Allt gott
    Annika

  2. Heléne skriver:

    Jag vill också odla tills jag blir hundra 🙂

    Ha en härlig dag!
    Heléne

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *