07. juli 2016

Lokalt producerad mat och pengar

En spetskål från grannen kostar några kronor extra jämfört med den som importerats. Men varje krona jag investerar i lokalt producerad mat är en krona för vår bys välfärd.

Röd spetskål 'Kalibos' är en läcker rödkål som växer fint i den egna trädgården, eller i en lokal odling kanske.

 

De flesta som diskuterar fördelarna med lokalt producerade livsmedel, oavsett om det handlar om grönsaker, kött eller andra råvaror, lovordar kvaliteten. Vi tycker ofta att det som kommer från närområdet, eller i bästa fall Sverige, smakar bättre än det som kommer långt bortifrån. Det är fint att köpa närproducerat.

Jag är också en av dem som tänker på matens kvalitet. Jag gillar att vi generellt sett är måna om att tillverka mat på bra sätt i Sverige och upplever att det finns en levande samhällsdiskussion kring mat som gör det lätt att välja reko mat, för den som vill.

Men det finns också en annan aspekt av svensk mat. Det handlar om pengar. Mina pengar och grannens pengar.

 

Pengar gör skillnad

Genom att medvetet handla mat som producerats i närområdet gynnar vi producenterna. Och det i sin tur gynnar hela samhället. För en liten ort är tanken om att våra pengar bör användas och investeras i det lilla lokala samhället superviktig. Tillsammans kan vi använda våra ekonomiska resurser och skapa livskraftiga byar och samhällen där vi bor, dels med pengar vi har att spendera men också de pengar vi väljer att spara i till exempel banker eller genom andra investeringar.

Det är ett litet spel där allting håller varandra i hand. Jag handlar i lanthandeln, som med hjälp av mina pengar kan ha ett ok utbud från till exempel lokala producenter, som i sin tur kan bedriva sin näringsverksamhet och bo kvar i byn, vars skola har nog med ungar för att inte vara nedläggningshotad, vars elevers familjer handlar i lanthandeln och så börjar allt om, fast åt ett annat håll. Om vi premierar lokala producenter finns större förutsättningar för en massa bra grejer på hemmaplan, som matbutiker, äldrevård, annan samhällsservice, skolor och barnomsorg.

Ibland står valet och kvalet mellan en nationellt producerad produkt och importerat från andra länder. Där resonerar jag likadant. Genom att välja svensk mjölk är mina kronor för den litern ett stöd till granngården, vars ungdjur betar utanför vårt vardagsrumsfönster, istället för en dansk eller tysk mjölkbonde.

 

Lokal ekonomi för lokalt välmående

Det finns ett begrepp som heter lokal ekonomi. En slags tanke om att våra pengar gör bättre nytta där vi lever och verkar snarare än att finansiera verksamheter långt bort. Jag är verkligen ingen expert på området - men min mamma är. Hon heter Ulla Herlitz och är kulturgeograf. I flera decennier har hon peppat och inspirerat verksamma på landsbygden för att på olika sätt skapa möjligheter som gynnar de små samhällena. Hon säger bland annat "Där det finns människor, föreningar och företag finns också pengar som skulle kunna ingå i ett lokalt kretslopp för att stimulera en hållbar utveckling.".

Sverige är fullt av fantastiska exempel på hur människor använt sig av lokal ekonomi-tänket för att lyfta byar och samhällen och skapat möjligheter för utveckling snarare än förfall. Till exempel genom kreativa sätt att konsumera på hemmaplan och också genom att samarbeta med banker med särskild inriktning på lokal ekonomi. Också våra matpengar kan göra skillnad och jag är gärna med på det tåget.

Sånt där tänker jag på när jag handlar. Och det tycker jag att alla ska göra. En spetskål från grannbyn kostar några kronor extra jämfört med den som importerats och byns utegrisar i köttlådan kostar mer än utlandsgrisen i kyldisken. Men varje krona jag investerar i lokalt producerad mat är också en krona som investeras i vår bys välfärd. Eller i vårt lands välfärd.

 

Ett kollektivt ansvar

Så för mig handlar det inte bara om kvaliteten på maten när jag står och väger mellan två produkter. Jag vill ha bra mat för pengarna och om jag dessutom kan stödja en producent som finns i närområdet och har bra grejer är valet självklart. Det är en investering. Mina matpengar är en investering i min familjs väl och ve, liksom i barnens klasskompisars familjer där flera producerar både mjölk, kött, spannmål och grönsaker. Om jag gynnar dem kan vi vara fler som handlar i byns lanthandel, som kan ha barnen i simskola vid badplatsen, som kan få hjälp i bilverkstan när bilen kärvar och åka till stan med morgonbussen - helt enkelt för att vi kan bo och livnära oss här. Det är ett slags kollektivt ansvarstagande att handla sånt som är tillverkat lokalt.

De där kronorna du har att spendera på grönsaker - välj att investera dem väl. Strunta i de importerade ärterna från Zimbabwe och pimpa potatissalladen med färska solrosskott från grannbyn. Gör ett val!

Senare i veckan berättar jag hur du enkelt kan odla tre av de grönsaker vi förknippar med sommarmat och som jag hittade importerade i grönsaksdisken. Läs gärna gårdagens blogginlägg om importerade grönsakerna: Förskräckt i grönsaksavdelningen.
/Sara Bäckmo

14 svar till “Lokalt producerad mat och pengar”

  1. Camilla (nyfiQen) skriver:

    Heja, heja! Åh, vad jag "går igång" på vad du skriver och vad jag håller om allt du säger. Tänk om fler kunde tänka så.

  2. Cecilia Lejon skriver:

    Tack Sara för att Du tar upp det här...vi måste alla i hela Sverige förstå, att vill vi ha en levande landsbygd, måste vi alla hjälpa till. Det är vi konsumenter som styr. Min gamla mamma 90 år, som har odlat mycket grönsaker själv till sin familj, som lantbrukarhustru o som nu handlar i lokalbutiken i staden, hon frågar mej ofta, vem är det som köper dessa importerade grönsaker? Hon handlar bara svenskt o äter sommargrönsaker på sommaren/ rotfrukter på vintern. Mamma blev så glad när hon upptäckte att jag odlade bondbönor, för det gjorde hennes mamma/ min mormor. Vi har ett arv, en kulturskatt vi måste vara rädda om.

  3. Lina skriver:

    Bra inlägg. Även trevligt när du skriver om kommande inlägg. Så imponerad över hur din blogg har utvecklats genom åren. Bra jobbat

  4. Kristina Wrang skriver:

    Jätteviktig diskussion, håller helt med! Vår familj har köpt eko, kravmärkt och närodlat sedan 80-talet, både grönsaker men också mjöl, kött mm, det som gått att få tag på. Det går att påverka sortimentet också i lokala komsumbutiker mot mer kravmärkt och lokalodlat, det har vi fått uppleva på två ställen vi bott på. Men nu till min fundering - hur går det ihop med tanken att vara självförsörjande? Om vi inte handlar och stöttar våra lokala odlare, köttproducenter osv. får de svårt att klara sig. Jag kanske har missat något, eller så är det en generationsfråga. Jag odlar själv en hel del och njuter varje dag jag kan vara i grönsakslandet men har ingen tanke på att jag måste odla allt vi behöver själva, tvärtom är det en frihet att kunna gå till sin lokala butik och köpa fräscha grönsaker. Samtidigt ser jag många som odlar för att bli självförsörjande hela eller delar av året. Är det den andra gröna vågen som man pratar om?

  5. Kristina skriver:

    Åh vad bra formulerat! För alla landsbygdsinvånare (och även stadsinvånare) borde innehållet i din text vara ett ledande budord; konsumera lokalt för bövelen! Det som nu behöver konsumeras... tack för att du delar med dig både av din kunskap kring odlandet och tankar som dessa!

  6. Camilla Lindahl skriver:

    Tack Sara för ditt engagemang och din härligt inspirerande blogg! Du lever min dröm 🙂 Lycka till med allt

  7. Johan Enbom skriver:

    Du borde gilla idén med Bygdens Saluhall. Mat från de lokala matproducenterna och direkt till medlemmarna/kunderna utan mellanhänder. Albin Ponnert och Viktor Zaunders initiativ växer. Startade i Billinge/Röstånga med förra veckans världspremiär och i höst planeras det events i Hörby och Kristianstad. Kolla mer här; http://www.bygdenssaluhall.org/

  8. Lena skriver:

    Ett mycket bra inlägg! Och vilket spännande projekt det här med Bygdens Saluhall var (se kommentaren ovan). Och gissa hur glad jag blev över att upptäcka att ett av de endast en handfull utlämningsställen som finns såhär på pilotstadiet var i min grannby! Hurra!

  9. Ann-Sofie skriver:

    Läste i lokaltidningen idag att lära sig programmera datorn skulle bli ett obligatoriskt ämne i skolan men hur vi får fram vår mat vet snart inte våra barn. Dom går i butikerna och där finns allt men det tänker inte på hur det kom dit. Det är ett slit och producera mat. Ibland tänker jag om vi stänger våra gränser och ska livnära oss på den maten vi producera i Sverige skulle vi inte klara oss länge. Skulle människor få upp ögonen då och värdesätta den mat vi producerar i Sverige? Men vi måste lära våra barn om det ska bli ändring tror jag. Kul att du tar upp detta ämne Sara.

  10. Kitty skriver:

    Så sant!
    Idag skulle jag handla morötter (är van att det finns morötter odlade i kommunen), när jag lyfte påsen såg jag att de var spanska! Gick ett steg längre, och jo, visst fanns där inhemska. Valde ändå att gå ett steg längre och köpte de ekologiska. När jag kom hem och plockade maten i kylskåpet så upptäckte jag att mina morötter var ekologiska morötter från spanien! Hur ekologiskt är det att importera morötter från spanien??!! Och vilken miss av mig...
    /Kitty

  11. Bea skriver:

    Ett väldigt bra och tänkvärt inlägg. Jag tror att många inte funderar över hur deras inköp påverkar framtiden för producenter och återförsäljare. En stor anledning till att många små lokala butiker lägger ner är ofta att vi konsumenter väljer att handla på någon stormarknad i den stora staden. Men den lilla människan kan helt klart påverka. Våra handlingar blir som ringar på vattnet, och förhoppningsvis blir det fler och fler som tänker som du och som ser längre än här och nu och billigt. Inte för att det är exakt samma sak, men titta på Korrespondenterna i SVT play. Där finns ett intressant avsnitt om ett samhälle i Wales där man bojkottar de stora kedjorna. Främst av den anledningen att de inte betalar skatt som gynnar samhället de lever i. Helt otroligt att man kan få med ett samhälle på detta. Kanske man kan få till liknande engagemang vad gäller mat, produktion och försäljning. Tänk lokalt!

  12. Benni fra Norge skriver:

    Du er inne på vesentlige spørsmål, Sara.
    Jeg er trøtt på fokuset som har vært på billig mat og lite fokus på kvalitet. Vi må tenke på hva vi spiser og jeg syns det er viktig for et land å kunne produsere maten vi trenger. Vi trenger bønder som dyrker mat i hele landet.
    Tenk på hvor viktig det er å holde kulturlandskapet i hevd. Vi vil ikke ha et gjengrodd land, der det ikke bor folk.
    I Norge har vi en regjering som ikke støtter opp om egen matproduksjon, og flere og flere bønder må legge ned.
    Det kan koste mer å produsere mat her i norden, men jeg tror at nordiske bønder bruker mindre skadelige stoffer enn det vi finner i mat som er importert. Eksempelvis et importert eple som holder seg i månedsvis i kjøleskåpet. Man må jo lure på hva de inneholder....?
    Vi som dyrker grønsaker og frukt vet jo litt om holdbarhet.
    I tillegg vil transporten av importvarer være negativt for miljøregnskapet.
    Så kjøp lokal mat, støtt den lokale bonden og ha fokus på kvalitet og hvordan maten er dyrket.

  13. Birgitta Rundlöf skriver:

    Sara du beskriver så himla bra vad allt handlar om......livet!

  14. Det här stämmer så bra det du skriver Sara. Men tyvärr finns det många små samhälle /byar som inte släpper in någon som vågar satsa.
    Uttrycket att man aldrig kan bli profet i sin egen bygd stämmer bra där jag verkar.
    Jag satsar inte längre som företagare i min byggd utan i närområdet i stället.
    Många små orter vill inte ha förnyelse och är rädda för förändring. Samhällen med kreativa och drivande invånare som gärna har nytänk är orter som kommer öka i framtiden tror jag.
    Själv försöker jag både som privat person och företag handla lokalt både varor och tjänster för att gynna min hembygd. Något som de flesta av oss egentligen skulle göra för då skulle vi få en blomstrande landsbygd.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *