fbpx

28. februari 2015

Ofrivilligt lågintensiv köksträdgård

Trädgårdsjobb är det första som får stryka på foten när någonting krisar, nu ligger jag efter på alla plan.

Skillnadens Trädgård

Skillnadens Trädgård, februari 2015.

Jag är verkligen glad att vår familj inte lever i en tid där vi är helt beroende av det som trädgården eller gården ger. En dålig säsong, eller tid av sjukdom sätter allt i gungning.

De senaste två veckorna har hela familjen gått på sparlåga genom en intensiv drabbning med influensa. Så jobbigt det är. Trädgårdsjobb är det första som får stryka på foten när någonting krisar, nu ligger jag efter på alla plan.

En bra sak med den här omgångens sängliggande och orkeslöshet är att jag faktiskt ägnat en tanke åt att jag annars har väldigt mycket energi. Jag gör många saker och njuter av det. Nu längtar jag efter ett uns av den där energin så jag kan ta tag i alla som ligger och väntar.

Till exempel har en del av sådderna hunnit växa sig så stora att de behöver skolas om. Andra har dessvärre dukat under eftersom jag inte kunnat vattna så flitigt som behövts. Och ute har allt som gömts i snön tittat fram på den blaskiga gräsmattan. Vi behöver städa. Sen.

Just nu sitter jag och tittar ut över trädgårdslandet och ser kajorna hämta material till sitt bo asken. De är fräcka. Materialet i näbbarna brukar vara från någon av mina fiberdukar som ligger och värmer jorden, men den har inte heller hunnit komma ut. Bra är väl det kanske. Nästa vecka börjar jag att så på friland. Men då måste jag också se till att göra ett gäng fågelskrämmor.
/Sara Bäckmo

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *