En sak jag är stolt över är att jag lyckats behålla min integritet i den egna trädgården, trots att den är så exponerad. Jag puttrar på, glad och nöjd. Det är nog inget jag låtit bli att berätta eller avhållit mig från att göra av hänsyn till att någon ska banna mig på sociala medier. Jag tror också att det är en av faktorerna som gör att många hemmaodlare tycker det är kul och lärorikt att följa.

Trädgård väcker känslor

När jag började skriva om min köksträdgård kunde jag aldrig ha gissat hur mycket det skulle väcka hos läsaren. Hur ska man veta sånt? Spenat, maskar, jord, sallat, kål och trädgårdsmat sätter känslorna i svall. Min man sa det så fint när jag läste upp ett alldeles fantastiskt mess här om dagen, att den som inte själv är intresserad av trädgård förstår inte hur mycket det kan betyda. Så är det.

Jag läser alla mail jag får och alla kommentarer. Och fastän jag har skrivit om odlingen regelbundet i flera år nu vänjer jag mig aldrig vid de absolut fantastiska raderna jag får läsa emellanåt. Jag får rysningar och ibland gråter jag en skvätt när jag får ta del av livsöden som är särskilt känslosamma. Alla med den gemensamma nämnaren i trädgård och odling. Vad jag förstår finns jag med som en liten fågel på axeln under mångas trädgårdsdagar och det gläder mig så mycket. Tack för att du följer och ett extra tack till dig som tar dig tid att dela med dig genom ett mess eller ett mail med din historia!

Smäll på fingrarna

Ofta är det härligt positiva kommentarer som följer i kommentarsfälten kring min blogg och YouTube-kanal. Men ibland höjer någon rösten och tycker att det jag gör är alldeles åt fanders. Det är helt okej. Under sex år skrev jag frågorna till Vi i Femman i Sveriges Radio och Sveriges Television och få saker motsvarar det gnäll som föräldrar kommer med i affekt när barnen inte vunnit sina deltävlingar. Phu.

Jag svarar sällan på gnäll i kommentarsfälten. Det är inte vad jag bör lägga min arbetstid på att korrespondera om. Ibland är det en kraftansträngning att stå tillbaka och låta bli att svara. Jag vill vara snäll mot mig själv och inte gå in i en massa mothugg.

Någon gång då och då gör jag ett undantag. Som i förra veckan när jag tyckte det var så himla oförtjänt att bli beskylld för att "ta åt mig äran" när det gäller ett sätt att skörda potatis (en följare tyckte att jag i blogginlägget uttryckligen borde skrivit att det inte är jag som kommit på det). Då sa jag min mening och stod på mig i kommentarsfältet. Det kändes bra att få bita ifrån och egentligen borde jag nog göra det oftare. Men jag har verkligen ingen lust att lägga tid på det.

Problem-listan

Det är intressant att se vilka saker som rör upp känslor bland följare till en trädgårdsblogg. Här är en lista på sånt som kommenterats på negativa sätt under åren:

Tidningspapper i täckodlingen
Återvunna plasttråg till sådder och odling
Icke-ekologisk mat i komposten
Ensilage
Gräsklipp från gödslade gräsmattor
Träflis i gångarna
Strömaterial i hönsgödsel
Toalettpappersrullar till sådd
Byggplast i kallbänks-lock
Kiss som gödningsmedel
Pallkragar
Grönsaker som kan utlösa allergiska reaktioner hos ett fåtal
Inläggningar och konserveringar med socker i
Frigolitlådor att odla i och isolera med
Saker som kostar pengar
För tidig sådd
För sen sådd
Höns (särskilt slakt)
Att ha barn hemma och inte på förskolan
Oinbjudna gäster

Utöver det klagas det också ibland på mig som person och mitt sätt kommunicera odling:

Självhushållare klagar på att jag säger mig vara självförsörjande på grönsaker.
Odlare i norr blir förbannade för att jag inte skriver om specifika odlingssätt som funkar norröver.
Vissa klagar på att jag får det att verka för enkelt att odla grönsaker.
Någon säger upprepade gånger att jag inte vet vad jag pratar om för att jag inte "kan" odla.
Andra tycker att jag har ful frisyr, pratar för mycket, tar för stor plats och är en skit rent allmänt för att jag inte vill jobba gratis.

Suck. Det är inte lätt att vara politiskt korrekt åt alla håll och kanter. Det mesta som sägs bekommer mig inte det minsta, men några gånger har jag blivit ledsen på allvar.

Vems regelbok?

Vid vissa tillfällen har jag haft lust att gå i försvar är när nonsens sprids i kommentarsfälten. Som att det skulle vara ohälsosamt att odla mat i jord av komposterade icke-ekologiska matrester (ja, du läste rätt...), att kiss är farligt som gödningsmedel (läs gärna mer om saken på Riksförbundet Svensk Trädgård om du är av den uppfattningen) eller att grönsakerna jag odlar skulle bli av sämre kvalitet för att jag då och då använder tidningspapper i odlingen.

Hur hårt ska man hålla sig till regelboken? Vems regelbok? Och hur många av oss gör egentligen det inom alla områden? I alla avseenden är jag helt övertygad om att maten jag odlar hemma är den bästa av alla, oavsett om grönsakerna gödslats med kiss från en snaggad fyrabarnsmamma med tatueringar och sådder i plasttråg.

När någon gnäller riktigt ihärdigt brukar jag kolla personens Facebook-profil för att bilda mig en uppfattning om vem jag har att göra med. Tro mig, det finns alltid något mindre klädsamt att anmärka på. Alltifrån osund plastanvändning till icke-ekologisk mjölk på matbordet och ohälsosamma paraplydrinkar på en semesterort som bara nås med icke-klimatsmart flyg.
/Sara Bäckmo