Vit persika - Ice Peach - Sara Bäckmo
Stäng menyn

Vit persika - Ice Peach

Har du hört talas om vita persikor? Fram till förra året var det helt okänt för mig med, men då jag av en slump hittade en planta blev det ändring på det. Nu har jag skördat de första frukterna av vit persika - Ice Peach. De är gudomligt goda!

En liten korg med rosa prasselpapper i under gulvita persikor.

Den vita persikan ser overklig ut i solljuset med sitt gulvita skal och sin stora rundade form.

 

Ibland har man bara en sagolik tur. Jag hade verkligen inte en aning om att det fanns vita persikor, det skulle jag aldrig komma på att googla. Men av en slump snubblade jag över en kruka med pastellfärgade tryck på en plantskola i närheten och etiketten visade just en vit persika - Ice Peach.

Här kan du se en kort video där jag visar trädet och en liten skörd som blev vår efterrätt härom dagen.

 

 

Svagväxande persika till tunnelväxthus

Det här var förra året och jag kastade mig förstås över den där plantan, den enda som fanns. Även om det inte skulle bli nåt var det värt ett försök. Plantan skulle vara svagväxande (vilket betyder att den inte blir så hög och inte växer så fort) och möjlig att odla i kruka, men jag ville odla den i tunnelväxthuset.

Den planterades i augusti 2017 längs en av långsidorna i stora tunnelväxthuset och såg ut att etablera sig fint. Våren 2018 blommade den magnifikt, med massor av vita blommor. Jag gjorde mitt bästa för att hänga med i pollineringen. Med en liten pensel duttade jag mellan blommorna.

Några veckor senare dignade den lilla busken av små kart. Jag plockade bort rätt många, för jag inbillade mig att det var vansinne att försöka få fullstora persikor av så många kart. Ungefär ett fyrtiotal frukter fick sitta kvar.

 

Ett litet träd i ett växthus, bakom stora tråg med små gröna plantor.

Persikoträdet står längs en av långsidorna, planterat rakt ner i marken med flis som täckmaterial runt stammen. Det syns tydligt hur liten plantan var i våras - det är där frukten sitter. Allt annat har vuxit till under sommaren.

 

Närbild på en gren som innehåller ett tiotal frukter.

Grenarna dignar av frukt och då har jag ändå gallrat bort ungefär hälften av alla kart för att inte trädet skulle skadas av för stor tyngd.

 

Vattna träden smart

I tunnelväxthuset är det knepigt med vatten till träden. De sprider ut sina rötter bra under markduk täckt med träflis och det är fuktigt och fint därunder. När det varit torrt och ont om vatten i brunnen har jag behövt vara försiktig med vattningen. En hink med ett hål i sidan har sakta droppat ut vatten invid plantan och hållit den vid god vigör. Se exempel i videon nedan.

 

 

Senare och godare skörd

Ice Peach har mognat långsammare än både Frost och Riga. Det är först nu i augusti som jag tycker att frukterna känns annat än stenhårda. Övriga persikosorter brukar mogna tidigare än så. Redan i juli var Riga uppäten från trädet i tunnelväxthusets andra ände.

Smaken. Smaken. Smaken. Det här är den godaste persika jag ätit! Den vita persikan är krispig och lagom saftig i konsistensen. Och helt vit. Smaken är frisk, lagom söt och heeeeeeeeeeelt perfekt. Inte alls så där sliskigt söt som jag tycker att en del andra persikor kan bli. Mina rödskaliga frukter har en tendens att först vara helt omogna, för att på kort tid slå om och bli nästan övermogna. Ice Peach har hängt kvar kanonfint på plantan utan att bli mjuka eller trilla ner. Jag älskar den här persikan!

 

Närbild på en gren med många läckra persikofrukter

Hela trädet doftar persika när jag går nära och frukterna väcker ha-begär.

 

Ett barn håller fram en liten korg fylld till bredden av persikor.

Att kunna ge barnen hemodlad persika från juli till september går inte av för hackor. Det är underbart att se hur de smaskar!

 

Okänd leverantör och härdighet

När jag köpte trädet sparade jag etiketten för att kunna leta mig tillbaka till leverantören. Dessvärre har jag förlagt den och kan därför inte tipsa vidare till dig som vill be en lokal plantskola att ta hem. Men ge dem gärna sortnamnet och se om de kan få något napp.

Jag kan inte säga något om härdigheten dessvärre, annat än att jag odlar i zon tre och har övervintrat den med fint resultat i tunnelväxthus genom en isande kall och lång vinter. Med tanke på att frukterna mognat  sent skulle jag inte välja att odla den på friland.

 

Närbild på vita persikor som ligger på rad på ett vedträ.

Än så länge har vi inte tröttnat på att äta persikorna färska. Om skörden blir större nästa sommar får jag börja göra sylt.

 

Vita persikor ligger på en rad på ett vedträd.

När det är dags att använda persika i matlagningen ser jag fram emot att göra persikopaj, marmelad, sylt, gifflar med persika och kanel och en god svalkande dricka.

 

Ett krukodlat exemplar lär bli drygt två meter högt och det passar perfekt här i tunnelväxthuset. Jag ska försöka läsa på mer om hur jag beskär den på bästa sätt, men det är nog lite trial and error som krävs innan jag fått kläm på det här med persikobeskärning för tunnelodling. Nåja. Trettiofem mogna persikor kan vi inte klaga på och om det bara blir lika många nästa år är jag jättenöjd. Och barnen med! Alla har väntat på att jag ska skriva det här blogginlägget så att bilderna kan tas och de ääääääääääääntligen kan få med sig varsin frukt till skolan. Jag gissar att de kommer att stila lite, vad tror du?

Flera har hört av sig och undrat om det går att odla persikor utomhus i Sverige och hur det funkar. Det kan jag gärna skriva mer om en annan dag.
/Sara Bäckmo

24. augusti 2018