Min dunderkompost - Sara Bäckmo
Stäng menyn

Min dunderkompost

Bara några dagar efter att den byggts osar komposten av värme och den doftar underbart av växtdelar som omvandlas till jord. Jag har äntligen byggt min kompost!

I flera år har jag glatt mig åt att ha en trädgård utan kompost. Det låter konstigt kanske, för det är ju näst intill lag på att en trädgård ska ha en kompost. Men täckodlingen slukar det trädgården producerat i form av blast och stjälkar och köksavfallet komposteras med bokashi som grävs ner direkt i landet. Det har inte funnits behov för en kompost.

 

Vill njuta av kompost
Inget nytt har egentligen hänt vad gäller behoven. Men jag har fått ett sug efter kompost. Jag har älskat att kompostera ända sedan jag blev med hus för snart tjugo år sedan. Det pirrar i magen när jag lyfter på de översta lagren i en komposthög och ser det myllrande livet, känner värmen, doften och blir påmind om hur otroligt komplext systemet jag är en del av är. Välfungerande komposter är närmast magiska!

I vintras bestämde jag mig för att göra en nöjeskompost, alltså en hög bara för skojs skull. För att få känna allt det där som komposten för med sig. För att få stoppa fingrarna i kompostjord. I podden Två odlare emellan berättade jag om kompostdrömmen, hör gärna nedan:

 

 

 

Kompost ovan mark
För att prova något nytt och lära mig nåt annat än det jag redan vet har jag hämtat inspiration från en produkt som heter Mullnet. Metoden bygger på att komposten läggs ovan marken, på ett nät och byggs på höjden utan att någonsin grävas om. I takt med att kompostmaterialet förmultnar rasar det ner genom gallret undertill och kan grävas ur under själva komposten. Det verkar smart och jag vill prova. Innan jag vet om jag vill köpa ett färdigt system testar jag en egen variant. Så här har jag gjort.

 

En pallkrage med galler på.

1. Delar av fronten på en pallkrage har sågats bort. Jag har lämnat några decimeter på var sida för att kunna avlasta det nät som ska läggas på senare.

Komposten är placerad längs ena gaveln i stora tunnelväxthuset. Dels är det praktiskt att ha någonstans att lägga blast och kompostmaterial från växthuset, men ännu bättre är att jag kan odla på högen under delar av året och dra nytta av fin, näringsrik jord i komposten och tunnelväxthusets värme. Om komposten sköter sig kommer den dessutom att ge bra undervärme kyligare årstider eftersom nedbrytningsprocessen gör den varm.

 

Kompostgaller ovanpå pallkragen.

2. Ovanpå pallkragen har jag lagt två tunna brädor samt två små korta brädor längs kortsidorna för att fördela vikten. Över det två kompostgaller som bundits i hop så att näten sitter precis ovanför varandra. Det här är egentligen det jag tror kan stjälpa konstruktionen; att nätet har för små "hål" och att kompostmaterialet får svårt att trilla ner. Dessutom kan kompostgaller vara för klent och gå sönder trots brädorna som avlastar. Men då är det inte värre än att jag får göra om det.

 

 

Tidningspapper i en pallkrage

3. Komposten består nu av två pallkragar på höjden och en undertill. Ett tunt lager tidningar ligger över gallret. Efter det har jag matat komposten med en mix av gräsklipp, ensilage och bokashi-kompost. Jag har varit noga med att få till en bra mix av färskt material (gräsklipp och kompost) som är rikt på kväve och torrt gammalt ensilage material som torde vara rikare på kol. För att främja mikrolivet i komposten har jag också varvat in en hink med trädgårdsjord, rik på maskar och andra småkryp.

 

 

Olika material till komposten, ensilage, gräsklipp.

Här är materialen jag använt till komposten; gräsklipp, ensilage, jord och bokashi-kompost.

 

Jord och gräsklipp i komposten.

Ett lager jord är nyckeln till ett rikt och snabbstartat mikroliv i komposten.

 

Kompostmaterialet är bara cirka 15 centimeter högt just nu, men kommer alltså att byggas på efterhand. Ingen brådska. Nu matar jag den med bortknipsade blad, kisspapper (vi kissar på kanna i tunnelväxthuset och använder som gödning, läs mer i Skaffa en potta och gödsla med ditt kiss) och annat som kommer från odlingar i tunneln. Emellanåt vattnar jag lite.

 

En kompost sedd från ovan.

Komposten matas hela tiden ovanifrån och behöver aldrig grävas om eftersom den färdiga jorden sipprar ut undertill.

 

Tre dagar efter att komposten byggdes ryker det om den sent på kvällen när temperaturen i tunneln sjunker. En bit ner i lagret är det drygt 40 grader varmt. På ytan ilar en mängd små insekter omkring och när jag lyfter på stora kålblad ser jag kondensen under bladverket som vittnar om en härlig fuktig miljö. Det doftar underbart av förmultningen och jag njuter av att äntligen ha en kompost. En nöjeskompost. En finkompost.
/Sara Bäckmo

 

30. juni 2017