När det är gott nog - Sara Bäckmo
Stäng menyn

När det är gott nog

Odla på för katten! Skit i föreställningen om hur trädgården ska vara. Den är perfekt när den lever och frodas. Det är nu det händer!

Min trädgård har puttrat på en tid nu, jag håller som bäst på att förbereda den sjunde odlingssäsongen på den här platsen. Hur gick tiden så fort?!?

Under åren har jag hållit fast vid något slags motto om att "hellre odla än inte". I mitt liv, precis som i många andras, finns tusen saker som egentligen gör det svårt att leva med en odling. Det är så många måsten som borde gå före och egentligen skulle det förstås vara enklast att bara pula ner grönsakerna i kundvagnen som alla andra. Nu har jag valt att inte göra så och istället hitta sätt att odla ändå.

 

En gren från björnbär som bundits upp längs en ståltråd.

Ståltråd och en enkel lina får duga till uppbindning under småbarnsåren.

 

I julhelgen avsatte jag några minuter åt att binda upp björnbärsplantorna som förra året fick återhämta sig efter en flytt genom att helt enkelt breda ut sig i marknivå. När jag stod där med stelfrusna fingrar och fipplade med snörstumparna funderade jag över det som är gott nog för nu och det som kommer sen.

Jag har ju valt en taktik för att kunna odla. Den bygger på att jag gör det jag mäktar med och i alla lägen väljer att odla framför att skjuta upp något för att jag inte för stunden kan få det exakt som jag vill. Hängde du med? Björnbären är ett bra exempel så jag stannar vid dem.

 

Tråd vs. smide
Min björnbärsodling skulle jag helst av allt vilja se klängandes, frodig och fin, längs en vacker spaljé. Plantorna står som avgränsare till den nedre delen av trädgården vid tunnelväxthuset och det skulle se så fint ut med en välarbetad byggpryl just där.

Men, vem ska bygga? Min man (nej, han bygger inget, det är en ömsesidig överenskommelse) tar hand om inomhusruljansen den tid jag får några minuter för mig själv och då hinns inga byggprojekt av den kalibern med. Således landar det i fulstolpar, märlor och grov ståltråd. För nu. Gott så. Jag odlar mina björnbär, men inte riktigt så som jag tänkt att varken de eller trädgården förtjänar. Men så är det nu. Det kan bli annorlunda sen.

Läs också: Beskär björnbär

 

En björnbärsranka.

Björnbärens grenar växer med flera meter varje säsong och behöver tuktas för att inte växa mig ur händerna.

 

Om något är jag jätteglad över att jag lyckats förhålla mig till det att nu är nu och att det inte alltid behöver vara så. Om jag ser tillbaka och sammanfattar utvecklingen i trädgården de senaste åren kan jag lita stort på att det kommer att hända minst lika mycket kommande år. Vem är då jag att gnälla över att björnbären får växa på en tråd? Och vet du, jag tror att jag skulle bli ilsk på mig själv i framtiden om jag sköt upp en björnbärsodling för att jag inte kunde bygga den spaljé jag egentligen vill ha.

Läs också: Mer bär till Bäckmos - våra bärbuskar

Det blir lättare och roligare att odla för varje år! Jag matar mig med mängder av fantastiska upplevelser som odlingen ger, de gör det lättare att blunda för det som inte är perfekt! Barnens blåfärgade händer om sommaren när björnbären skördas är en obeskrivlig glädje - och de struntar blankt i om de taggiga rankorna leds kring en vajer eller ett konstverk i smide.

Odla på för katten! Skit i föreställningen om hur trädgården ska vara för att vara perfekt. Den är perfekt när den lever och frodas. Den utvecklas ju hela tiden och en liten bit i taget är gott nog. Lev med och älska din trädgård! Och börja göra det i år istället för att planera till nästa. Det är nu det händer!
/Sara Bäckmo

07. januari 2017